Efter ett radikalt möte med Gud lämnade österrikaren Philipp Schmerold nynazist-rörelsen och började predika evangeliet och såg mänskor bli frälsta och helade.
Han är passionerad över kraften som finns i evangeliet och ger allt han är och har till Jesus.
Det är vanligt att se under, tecken och mirakler förekomma medan han predikar med en profetisk smörjelse.
Han tränas just nu av Chris Overstreet, pastorn för outreach-arbetet i Bethel Church, Redding, Kalifornien, och reser själv runt i stora delar av världen.
Philipp predikar i Södra Haga kyrka fre 28.2 kl. 18.
Jag har alltid trott på att det finns en Gud. Som barn betydde det att jag tänkte mig en medelålders man med tjockbågade glasögon som vakade över mig någonstans bakom molnen. Jag har ingen aning om när jag första gången reflekterat över detta, men min kristna uppfostran har säkert satt sin prägel på mina tankar.
När jag var 12 år gammal blev mina föräldrar aktivare inom församlingen och vi började besöka kyrkan regelbundet. Det här kombinerat med att jag gått i församlingens barnklubb gav mig tidigt en bred kunskap om kristendomen, om Gud och om Jesus.
Skriftskolan kom och gick, men jag upplevde inte någon markant förändring i min tro. Jag blev student, började studera och i något skede kände jag att jag mognat till den person jag skulle vara resten av livet, att själens utveckling hade sett sina häftigaste skeden. På samma gång märkte jag att min tro utvecklats på ett liknande sätt. Jag hade bara vuxit upp, som människa och som kristen. Det kom aldrig en stund då jag skulle ha ifrågasatt Gud.
Att jag alltid har trott på Gud betyder också att jag aldrig har gjort ett medvetet beslut att tro, jag har aldrig ens haft ett alternativ. Jag har inte valt tron, utan tron har valt mig. ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det” (Ef 2:8). Denna övertygelse om att jag inte kan nå fram till Gud av min egen kraft bekräftas också i Johannesevangeliet 6:44: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom.” Det är ungefär så det känns, att jag har blivit dragen till Guds närhet och fått bli välsignad på många sätt.
För mig är tron på Gud alltså ingenting som är mysigt och trevligt, utan helt enkelt sant. Det är som att tro på att det efter vintern kommer en vår. Om jag skulle försöka övertyga mig själv om att Gud inte fanns skulle jag bara bedra mig själv. Det skulle vara som att försöka övertyga mig själv om att ett plus ett är lika med tre.
Av naturen är jag väldigt nyfiken över hur världen fungerar och därför strävar jag efter en så sanningsenlig världsbild som möjligt. Hit hör matematik, fysik, ekonomi, psykologi, historia, biologi och så vidare. Det är oerhört fint att märka hur Gud har skapat världen på ett sätt som gör det möjligt att forska i den. Och att upptäcka att när man studerar djupare så pekar kunskapen i många ämnen på en skapare, på en ordning och på en mening.
Värdefullare än all annan kunskap är ändå att veta varför jag finns här på jorden. I denna fråga, den viktigaste någon människa kan ställa sig själv, får jag svar i den tro som är mig given; att Gud har skapat mig till sin avbild, till att göra de verk han har förberett för mig.
JAN JÄRVELÄINEN, diplomingenjör i radioteknik
Under en missionsresa till Senegal för ett par veckor sedan insåg jag på nytt hur djup den ekonomiska klyftan är mellan Europa och Afrika. Det som en sexpersoners finländsk familj använder till mat för två dagar motsvarar en månadslön för en nattvakt i Senegal!
Vi lever i en delad värld. Men rikedomen mäts inte enbart i pengar. Senegalesernas stora rikedom ligger i en glad social gemenskap som vi har mycket att lära av. Det är inte enbart ekonomin utan också de väpnade konflikterna som splittrar vår värld. Inbördeskrigen skapar misstro och bitterhet mellan folkgrupper i många länder.
Men vi behöver inte enbart tänka globalt utan också i vårt eget land kämpar folk med fattigdom och utslagning. Jag har nyss läst Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20 där han mycket dramatiskt beskriver hur han hela sitt liv tvingats leva med fattigdom och depression närvarande. Och samhällets hjälp har inte räckt till. En delad värld och ett orättvist samhälle också hos oss? Ja, idag är det allt fler som måste dela den verklighet som Mathias beskriver.
Hur kan vi förändra vårt samhälle och vår värld? Kyrkan har i alla tider försökt ställa sig på de svagas sida, men tyvärr inte alltid lyckats. Men den kristna kyrkan har kommit igen och aldrig förlorat tron på evangeliets kraft att förändra människor och samhällen. Evangeliet har genom historien inspirerat folk till att skapa samhällen som bygger på kärlek, försoning, rättvisa och solidaritet. Evangeliet om Jesu Kristi kär- lek och nåd behöver förkunnas för alla folk, men vi måste också leva ut det i vår egen närmiljö.
Se och möt din nästas nöd i ord och handling! Du kan göra det till exempel genom att delta i Insamlingen Gemensamt Ansvar eller gå med i diakonins hjälpteam.
Jag önskar Dig en välsignad fortsättning på det nya året!
BENGT LASSUS, Kyrkoherde, vintern 2014
I Petrusbladets annons i Kyrkpressen 5/2014 hade beklagligt nog ett fel smugit sig in.
Det är inte boken ”Fångna i Iran” som skall behandlas på Litteraturkvällen ti 4.2 kl. 19, utan istället Mathias Rosenlunds debutverk Kopparbergsvägen 20.
Mathias kommer själv att inleda och besvara frågor angående sin debutbok. Så varmt välkommen med på ett intressant författarbesök.
Om jag hade fått frågan ”Varför tror du?” när jag var sju år, så hade jag nog inte haft något vettigt svar. Den frågan skulle ha känts lika dum som frågan ”Varför äter du?”. Min tro var självklar och naturlig. Jag trodde för att jag fanns, och för att alla viktiga personer i mitt liv gjorde det.Om någon hade ställt mig frågan ”Varför tror du?” när jag var femton skulle jag haft lite mer att komma med. Jag skulle ha svarat att Jesus är den bästa vän jag har och att jag inte kommer till himlen utan att tro på honom. Jag sa ett ärligt ”ja” till Jesus när jag blev konfirmerad, men så här i efterhand kan man nog påstå att det var en rätt skev bild av Gud jag bejakade. När jag själv ställde mig frågan ”Varför tror du?” i tjugoårsåldern kom jag inte längre undan så lätt. Jag hade så många frågor som jag ville få svar på. Jag ville veta vem Gud verkligen var och vem jag själv var. Jag ville också ta reda på vad som var tillräckligt starkt för att hålla i den tro som jag vuxit in i som barn och tonåring.Jag läste Bibeln. Jag slukade all andlig litteratur som jag kom över. Jag studerade allmän teologi på universitetet. Jag åkte på konferenser, deltog i bönegrupper, besökte fängelser, hjälpte hemlösa och alkisar på gatan. Jag gick på alla möjliga olika kristna möten. Jag ville ta reda på hur karismatikerna tänkte, hur pingstvännerna, de konservativa, liberalteologerna och anglikanerna tänkte o.s.v. o.s.v. o.s.v… Under den här tiden upplevde jag en väldigt stark kallelse av Gud. Jag blev andedöpt. Jag blev medveten om mina andliga gåvor. Jag blev helad. Jag fick erfara att jag var villkorslöst älskad av honom och att jag hade en uppgift i hans plan. Det kändes oerhört stort, och jag blev helt upp över öronen förälskad i Jesus. Jag sa ett medvetet nej till att följa mina egna ambitioner, och ett helhjärtat ja till att följa den plan Gud har för mig.Idag har jag följt och tjänat Jesus i tio år. Jag njuter allt mer av känslan av att vara villkorslöst älskad och känner en sån frihet över att inte längre behöva vara slav i den här världen, utan ha privilegiet att leva fullt ut i ett andligt rike. Jesus är fortsättningsvis min stora idol och jag har insett att det inte finns någon annan religion, ideologi, rörelse eller något politiskt parti som är mer kapabelt att förvandla världen än Jesus och hans rike. Jag har sett Jesus göra under, bota sjukdomar och förändra människors liv på djupet – och jag längtar så efter att se Guds församling uppnå sitt fulla potiential och förändra den här världen! EVA GÄDDA, copywriter
I mörka tider är det inte lätt att se ljust på tillvaron. Alltid finns det något man kan klaga på och kritisera. Också om det finns ljuspunkter i tillvaron ser man bara de mörka sidorna. Aldrig är man riktigt glad.
En negativ inställning påverkar också stämningen på arbetsplatsen och bland våra närmaste. Speciellt nu när det är dåliga tider, folk blir uppsagda och har det svårt, är det inte lätt att se ljust på tillvaron.
För ett antal år sen gick jag igenom en svår och mörk period när både min far och en nära vän gick bort med några månaders mellanrum. Samtidigt gick jag igenom en kris i mitt arbete. Hur klarade jag mig? Hur kom jag vidare? Det som en bekant då sade till mig var till stor hjälp: ”Tänd ett ljus och förbanna inte mörkret!” Aposteln Johannes skriver: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5). Det ljus som min vän och Johannes talar om är Jesus Kristus. Han kan lysa upp vårt mörker.
Så här på hösten behöver vi mycket ljus. Förutom att det är den mörkaste tiden på året är dessutom vårt samhälle inne i en svår kris. Vi får vara med och tända ljus i mörkret. Det kan vi göra genom att möta de ensamma och dem som lever i ångest genom att uppmuntra varandra och komma ihåg det som vi kan vara tacksamma för. Ett uppmuntrande ord och en vänlig handling ger hopp och ljus i mörkret.
Tänd ditt adventsljus och se hur mörkret viker. Adventsljusen påminner oss om profeten Jesaja som försäkrar att ”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.”
Det ljus som Jesaja profeterade om är Jesus Kristus. Ett annat ofta citerat ord är Jesu ord: ”Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Joh 12:36). Att bli ett ljusets barn är en process som inte går i en handvändning. Men låt oss denna adventstid sprida Guds ljus, tända ljus för varandra och uppmuntra och inspirera varandra till att bli ljusets barn. När vi tänder advents- och julljusen vet vi att Gud är med oss. Han sände oss Jesus, konungen som nu i advent betvingar mörkrets makt och barnet i krubben, som också i år ger oss ljus, hopp, tröst och frälsning.
Jag önskar Dig och Din familj en välsignad och ljus advents- och jultid!
BENGT LASSUS, Kyrkoherde, Vintern 2013
Månadslunch med andakt ordnas i Hagasalen (Vespervägen 12 A) under våren 2014.
Vi börjar med lunch klockan 13.00 och avslutar med andakt när vi ätit färdigt. Pris för lunchen är 5 €.
Anmäl dig senast på måndag samma vecka till Bodil Sandell, tel. 09 2340 7227 eller 050 3803 925.
Datumen för månadsluncherna är:on 29.1on 26.2on 9.4
Varmt välkommen!
Välkommen på en rolig stund för alla familjer i församlingen och samtidigt terminsavslutning för musikleken onsdagen den 27.11.
Ta med hela familjen och kom in i julstämningen genom att dansa, sjunga och släppa loss.
Barnen får gärna klä ut sig till något djur och hälsa på Jesus i stallet. Vi bjuder på något gott efter det korta programmet som börjar kl 17.
Adress: Vespervägen 12 A, 3 vån.
Under hösten 2013 finns det fortfarande möjlighet att besöka en bibel-eftermiddag i Hagasalen (Vespervägen 12 A).
Träffarna ordnas torsdagarna 31.10 och 28.11 kl. 13.30.
Stig-Olof Fernström undervisar. Dessutom dricker vi kaffe, ber, sjunger och handarbetar med egna handarbeten.
Missa inte gedigen undervisning och fin samvaro!
En julbuffé med De Vackraste Julsångerna ordnas på Kuntokallio tisdagen den 3.12.2013. Vi börjar kl. 12.30 med musik och andakt i kapellet. Efter andakten serveras julbuffén i matsalen.
Adressen är Kuntokalliovägen 6. Bäst kommer man till Kuntokallio med buss nr 93K som startar från Östra Centrum kl 11.57 från plattform 10. Vi är klara så att man hinner tillbaka med buss 93K som startar 15.36 och är i Östra Centrum 15.57.
Anmälan senast 18.11 till Petrus församlings kansli, tel. 09- 2340 7100, vardagar 9-13.
Buffén kostar 20 € och betalas på plats.
Varmt välkomna!