Olika stadier av tro
Om jag hade fått frågan ”Varför tror du?” när jag var sju år, så hade jag nog inte haft något vettigt svar. Den frågan skulle ha känts lika dum som frågan ”Varför äter du?”. Min tro var självklar och naturlig. Jag trodde för att jag fanns, och för att alla viktiga personer i mitt liv gjorde det.
Om någon hade ställt mig frågan ”Varför tror du?” när jag var femton skulle jag haft lite mer att komma med. Jag skulle ha svarat att Jesus är den bästa vän jag har och att jag inte kommer till himlen utan att tro på honom. Jag sa ett ärligt ”ja” till Jesus när jag blev konfirmerad, men så här i efterhand kan man nog påstå att det var en rätt skev bild av Gud jag bejakade.
När jag själv ställde mig frågan ”Varför tror du?” i tjugoårsåldern kom jag inte längre undan så lätt. Jag hade så många frågor som jag ville få svar på. Jag ville veta vem Gud verkligen var och vem jag själv var. Jag ville också ta reda på vad som var tillräckligt starkt för att hålla i den tro som jag vuxit in i som barn och tonåring.
Jag läste Bibeln. Jag slukade all andlig litteratur som jag kom över. Jag studerade allmän teologi på universitetet. Jag åkte på konferenser, deltog i bönegrupper, besökte fängelser, hjälpte hemlösa och alkisar på gatan. Jag gick på alla möjliga olika kristna möten. Jag ville ta reda på hur karismatikerna tänkte, hur pingstvännerna, de konservativa, liberalteologerna och anglikanerna tänkte o.s.v. o.s.v. o.s.v…
Under den här tiden upplevde jag en väldigt stark kallelse av Gud. Jag blev andedöpt. Jag blev medveten om mina andliga gåvor. Jag blev helad. Jag fick erfara att jag var villkorslöst älskad av honom och att jag hade en uppgift i hans plan. Det kändes oerhört stort, och jag blev helt upp över öronen förälskad i Jesus. Jag sa ett medvetet nej till att följa mina egna ambitioner, och ett helhjärtat ja till att följa den plan Gud har för mig.
Idag har jag följt och tjänat Jesus i tio år. Jag njuter allt mer av känslan av att vara villkorslöst älskad och känner en sån frihet över att inte längre behöva vara slav i den här världen, utan ha privilegiet att leva fullt ut i ett andligt rike. Jesus är fortsättningsvis min stora idol och jag har insett att det inte finns någon annan religion, ideologi, rörelse eller något politiskt parti som är mer kapabelt att förvandla världen än Jesus och hans rike. Jag har sett Jesus göra under, bota sjukdomar och förändra människors liv på djupet – och jag längtar så efter att se Guds församling uppnå sitt fulla potiential och förändra den här världen!
EVA GÄDDA, copywriter