Karneval – ett långt tåg av glada människor som sjunger och dansar samba, blomsmyckade bilar, folk som trängs och festar på soliga gator och stränder. Vi har sett de här bilderna från Sydamerika och Rio de Janeiro.
Hur hör en karneval ihop med fastan? Ordet karneval kommer från latinet och betyder ”farväl till köttet”. De sista veckorna före fastan inleds ordnas karnevaler i framför allt den katolska världen. Med karnevalerna säger man farväl till de köttsliga fröjderna och går in en 40 dagars fasta före påsken. Man vill leva ett enklare liv.
När jag skriver det här är det askonsdag, fastans första dag. Att klä sig i säck och aska är ett gammat uttryck för den fastetradition som man praktiserade på Jesu tid. Enkelhet i klädseln och aska i håret signalerade ett avhållsamt liv i bön. I den protestantiska världen dit vi lutheraner också räknar oss tar vi i allmänhet lätt på uppmaningen att fasta. Hur kan vi fasta? Från vår tid i Senegal på 70- och 80-talet kommer jag ihåg att katolikerna avhöll sig från att äta kött, i stället hade de fisk på menyn. Det var en klar markering att leva ett enklare liv.
Men fastan gäller inte enbart maten. Fastans uppgift är att påverka hela vårt liv, kropp själ och ande. Den som fastar säger nej till att leva ett egoistiskt liv, ens egen vilja och önskningar får inte stå i centrum.
Det här går stick i stäv mot det som är tidens melodi. Jörn Donner, en av vårt lands mest kända författare och filmskapare, sade i det populära TV programmet Skavlan att Ingmar Bergman en gång gav honom rådet: Var trogen mot dig själv! Det är alltså du, din vilja och dina önskningar som står i centrum. Om vi lever enligt det rådet ignorerar vi och sårar våra medmänniskor.
Mirjam Kalland skrev för ett par veckor sedan i Hufvudstadsbladet att barnens och de ungas välfärd är ett honnörsord i många festtal, men ändå mår många väldigt dåligt. Bibeln talar om att vi skall älska vår nästa som oss själva. Det gäller också barn och ungdomar. Det innebär något helt annat än Ingmar Bergmans råd.
Jesus säger i Luk.9:23-24:”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.” Det har i olika undersökningar konstaterats att fastan är bra för vår hälsa, men den är framför allt bra för vår andliga hälsa. Att fasta betyder att vi säger nej till oss själva och vårt självcentrerade liv. Under fastetiden behöver vi ta mera tid till att tänka på Gud, att hans vilja får ske i vårt liv. Till en rätt fasta hör bönen. Be till Gud om att du får en personlig tro på Jesus Kristus.
Be att Guds kärlek inspirerar dig till att hjälpa och tjäna din nästa. Då finner du livets mening. Då vinner du ditt liv.
Jag önskar dig en välsignad fastetid och en Glad Påsk!.
BENGT LASSUS, Kyrkoherde, vintern 2013
”Hur motiverar du som professionell vetenskapsidkare din tro på Gud?” Så lyder frågan, som jag i all korthet skall försöka besvara i det följande. Man stöter ju rätt så ofta på det nästan allmänt vedertagna påståendet att en vetenskaplig världsåskådning i ingen händelse kan vara förenlig med en tro på en kristen Gud – en slutsats, som jag inte kan hålla med om.
Snarare upplever jag nämligen att den moderna vetenskapen hjälper oss att se Guds storhet. Här kan det också vara på sin plats att hålla i minnet att många av vetenskapshistoriens stora namn, såsom Galilei, Kepler, Newton och Maxwell, faktiskt även de var troende och upplevde just detta. Likaså finns det gott om troende toppforskare än idag, till exempel Nobelpristagaren i fysik William D. Phillips, för att nu nämna någon. Själv har jag under en hittills tio år lång vistelse i England haft förmånen att lyssna till och diskutera med ett antal kristna professorer och akademiker vid Oxford University, såsom apologeterna John Lennox och Alister McGrath, och kunnat konstatera att deras tro vilar på goda grunder.
På ett rent intellektuellt och vetenskapligt plan gör jag personligen bedömningen att indicierna talar sitt tydliga språk om Guds existens. Ett märkligt faktum, värt att lyfta fram i detta sammanhang, är att ett antal fundamentala naturkonstanter i vårt universum ”råkar” ha sådana värden, som möjliggör ett stabilt universum och därmed liv. Inte nog med detta – dessa naturkonstanter verkar ha finjusterats med minutiös precision, så att en försvinnande liten perturbation i vilken som helst av dem skulle omöjliggöra vårt universum. Inom kosmologin brukar det faktum att ett observerbart universum måste ha denna grad av finjustering benämnas den antropiska principen. Ateister hypotetiserar ofta att det kan tänkas existera ett närmast oändligt antal parallella universum och att vårt eget kanske bara av en slump råkar vara det i mängden, där liv är möjligt. Men kan man inte närmast likna dessa spekulationer vid att klamra sig fast vid det sista halmstrået?
Indicier och belägg i all ära, men på ett mera praktiskt plan upplever jag att man faktiskt helt i praktiken kan observera hur Gud verkar i människors liv och dra sina egna slutsatser därav. Man behöver bara gå på Förbön och tack i Munkshöjden en tisdag kväll för att inse att vi har en mäktig Gud, som hör bön och verkar än idag. Jag tror inte att det hör till Guds natur att på begäran låta sig bevisas i vetenskapligt kontrollerade laboratorieexperiment. Där man förtröstar på Honom, tycks Han däremot verka i det tysta, oftast utan att göra något större väsen om sig.
För att göra det hela ännu mera personligt kan vi alla i våra liv förtrösta på Gud och rent empiriskt se vart det bär. Jag har personligen inte levt något vidare bra liv, jag har inte ärat Gud med mitt liv och jag har sannerligen inte alltid levt som en god kristen, men ändå har också jag med mina fel och brister och min ringa tro fått uppleva hur Gud både har välsignat mig och lett mig genom olika problem och svårigheter i livets olika skeden.
Hur skall vi frigöra oss från kraven och hur får vi tag på den rätta friden som varar längre än till julannandagen? Jag tror att Gud denna jul har fridens tankar för dig och mig. Julens profet Jesaja talar om Jesus som den verkliga Fridsfursten. Det är många furstar och kungar som under historiens lopp lovat fred och frid åt folken. Men ingen mänsklig furste har varit mäktig nog att skapa en frid som varar. Idag finns det länder som har religionen som en del av sin nationella identitet. Men det här betyder inte att allt är bra. Det är inte fred och frid i dessa länder. Detta ser vi just nu i Mellanöstern, där den ena konflikten avlöser den andra. Men en dag skall Fridsfursten skapa fred också mellan folken.
När vi talar om julfrid så uppfattar vi ordet på olika sätt. Någon tänker säkert på stillhet och vila, lugn och ro och det är ju också en del av julfriden. Men julfrid är något mera. Det handlar om frid i vårt inre. Det är tungt att bära på ett dåligt samvete på grund alla våra försummelser mot våra närmaste. Eller allt det som vi borde ha hunnit med men inte klarat av. Någon frågar sig: Varför har jag inte gjort mera under året som gått? Någon kanske kämpar med sjukdomar och motgångar och undrar om det är Guds straff över oss, men det är en missuppfattning.
Till oss kommer Jesus, Fridsfursten, han som kom som barnet i krubban. Han kommer nu för att lösa oss från allt som binder oss. Jesaja skriver om Jesus: ” Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder.”
Låt oss denna adventstid inför Gud bekänna våra tillkortakommanden, våra försummelser, vår nöd och vår skuld. Du kan göra det genom att be eller när du sjunger Hosianna, som ju betyder ”Herre hjälp, Herre fräls”.
Fridsfursten ger oss förlåtelsens frid. En frid som räcker. Stanna upp i din vardag och julstress. Gud ser och hör dig. Möt Fridsfursten och adventstidens kung. Han ger den verkliga julfriden.
Med önskan om en välsignad adventstid och en Fridfull Jul!
BENGT LASSUS, kyrkoherde, vintern 2012 
Välkomna med på en rolig och stämningsfull gudstjänst i juletid för hela familjen.
Knytkalas efteråt, så ta med dig något gott!
Maskerad för barnen, klä ut er till nåt djur och var med i stallet!
Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15
Söndag 9.12, kl 15.30
Vi ses! 
Augustinus skriver: ”ty du [Herren] har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig”.
Mitt barndomshem var inte direkt religiöst men förhöll sig positivt till kristendomen, vi läste aftonbön och gick i kyrkan till jul och dessutom ett par tre gånger per år. Skriftskolan och det faktum att vi i skolan på min tid tragglade igenom både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna gav mig ett visst mått av kristen kunskap men tyvärr inte tro.
Sedan följde en tid då jag var fullt sysselsatt med studier, giftermål, jobb o. dyl. I slutet av 60-talet var nöden i Biafra obeskrivlig. Krig, hungersnöd och farsoter härjade också på andra håll. Men i Helsingfors satsade man stora penningbelopp på att i självaste urberget gräva ut en kyrka. I likhet med många jämnåriga skrev jag i protest ut mej ur kyrkan.
Så följde en 15-årig ”exil” under vilken jag dock inte vände Gud ryggen utan läste min aftonbön och tänkte att den som inte är mot oss är för oss, Mark 9:40.
När det kom barn i familjen kändes det väldigt illa att de inte kunde döpas. Barnen började i församlingens barnklubb och tack vare det blev vi inbjudna till familjegudstjänster. Det kändes som om någon, kanske den Helige Ande, i suckar bad för oss. Vi anslöt oss på nytt till kyrkan och barnen blev döpta.
Jag började senare besöka högmässan, läsa Bibeln och annan religiös litteratur (t.ex. C.S. Lewis) samt delta i bibelstudiegrupper. Jag fann att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, Rom 10:17, samt att man behöver vägledning för att förstå vad man läser, Apg 8:30-31. Småningom började jag förstå något av försoningsläran och en dag insåg jag att jag redan en längre tid varit troende. Inte för att kristendomen är en logisk lära, (Att predika Kristus som korsfäst är för hedningarna en dårskap, se 1 Kor 1:23) utan för att Gud har kallat oss alla och envar till tro och lydnad.
Vägen är smal och man måste se till att man inte faller. Det har nog varit ökenvandringar ibland. Då är det viktigt att fortsätta att be, gå i högmässa, träffa andra kristna för att sedan kunna hitta tillbaka.
Som kristen är jag mitt inne i en helgelseprocess där jag sakta lär mig att inse hur ofattbar Gud är i sin helighet. Först då kan jag förstå vidden av min synd och av Guds försoningsverk då Han utgav sin enfödde Son för alla och även för mig.
MICKE NYSTRÖM 
Att vara passionerad kan också ha en annan sida. Passionerade personer kan bli väldigt ensidiga och egoistiska. Det finns varken rum för något annat eller någon annan. Picasso, en otroligt passionerad och produktiv konstnär, sårade många människor i sin närhet. Det konstnärliga skapandet gick före allt annat.
Vad är vår passion i Petrus församling? Är det att leva ett härligt och bekvämt liv med högsta möjliga utdelning?
Ordet passion kan också betyda lidande och det öppnar nya perspektiv. Mel Gibsons film ”The Passion of the Christ” handlar om hur Kristus led och offrade sig för de sjuka, fattiga och utstötta, för att ge alla frid och förlåtelse. Kristus var passionerad av sanningen och av en fullkomlig kärlek till nästan. Han kunde inte acceptera falskhet och likgiltighet hos troende människor.
