Petrus – ett hem på vägen hem!

För det mesta känns det bra att få komma hem efter en lång resa. I apostlagärningarna 8:26-40 berättas det att Etiopiens finansminister var på väg hem efter en intensiv konferens i Jerusalem. Denna gång hade han inte försökt lösa problemen med det romerska imperiets ekonomiska dominans kring Medelhavet. Nej, det var frågan om en privat resa till en religiös högtid i den judiska huvudstaden. Man kan vara på väg hem på olika sätt. I Skottland ordnade man för cirka fem år sedan det som man kallade för ett HOMECOMING YEAR! (Ett hemkomstens år). Många skotska släkters anfäder hade på 1600- och 1700-talet utvandrat till olika delar av världen och också till de nordiska länderna. År 2007 sände man en appell att folk som hade samme anfader och hörde till samma ”familj” skulle mötas i Skottland för att besöka de orter där deras anfaders hem en gång hade stått. De som möttes i Skottland fick uppleva, att trots att man kom från olika länder och kulturer så fanns det en viktig gemensam nämnare, ett gemensamt urhem. Jag hoppas att år 2013 i Petrus skulle få vara ett HOMECOMING YEAR. Ett år när allt flere skulle inse att de hör hemma i Petrus församling. Det finns flera gemensamma nämnare som kan skapa en hemkänsla, trots att vi människor är så olika. Genom dopet blev vi medlemmar i en storfamilj där Gud är vår himmelske Far. Han såg oss före världens grund var lagd och han vill oss det allra bästa. Han vill hjälpa oss att växa i en gemenskap som både är kärleksfull och helande. Jag önskar att allt fler skulle hitta vägen till församlingen och att hemkänslan växer så att allt flere kan säga: ”Här hör jag hemma” Vi vill i Petrus arbeta för att detta år 2013 får bli ett år när folk kommer hem, det vill säga hittar församlingen på nytt. Det gäller dig som en gång varit med men av olika orsaker tagit ett visst avstånd till församlingen. Det gäller dig som aldrig varit med. Kallelsen att komma hem gäller oss alla. Församlingen kan bli ditt hem på vägen; på vägen mot en framtid och en evighet full av hopp och glädje. Ibland är det svårt att komma in i ett hem som man aldrig tidigare besökt. Det kan kännas främmande och man känner inte dem som de andra känner. Man är utanför och det känns inte hemma. Så var det säkert också för den etiopiske hovmannen som inte var jude och därför inte hörde till dem, det utvalda folket som judarna är. Den etiopiske hovmannen eller finansministern var dessutom eunuck, han var kastrerad som många hovmän var på den tiden. Han hörde till en sexuell minoritet som inte var väl sedd. Hans resa ledde honom in i en ny gemenskap.  Filippus hann upp honom på vägen i Gaza och talade med honom om Jesus. Den etiopiske finansminsitern fick upp ögonen för att det också fanns en gemenskap, ett andligt hem för honom. Han började tro på Jesus och blev döpt. Det står om hans omvändelse i vers 37, som tyvärr har lämnats bort i den svenska översättningen men som finns i andra översättningar. Versen lyder: ”Filippus sade till honom:’Om du tror av allt ditt hjärta kan det ske.’ Hovmannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.’” Så blev han döpt. Etiopiens finansminister fick ett hem på vägen hem. Filippus gjorde flere saker som kan hjälpa oss när vi vill visa andra vägen till ett andligt hem. Filippus var öppen för Guds tilltal och fick en klar ledning om vart han skulle gå och vem han skulle tala med. Filippus både lyssnade in Guds ledning och lydde kallelsen att gå till Gaza. Han lydde trots att det inte kändes logisk att gå till en väg som var tom på folk. Låt oss i bön och inför Guds ord lyssna in vad han vill att vi skall göra. Låt oss lyda honom. Ett HOMECOMING YEAR innebär också att vi öppnar våra egna hem och bjuder in varandra och delar livet med varandra. Visst kan Gud kännas främmande för dagens människor när talet om Gud  begränsas till en timme på söndag förmiddag. Den etiopiske finansministern blev inte kristen på den religiösa festen i Jerusalem. Festen väckte hans längtan. Det avgörande var att Filippus personligen tog kontakt och samtalade med honom, delade sina erfarenheter om vad det innebär att tro på Jesus Kristus. Vi är idag kallade att dela gemenskapen och tron med andra människor. Det gör vi i gudstjänsterna men det kan vi också göra när vi möts på vägen hem eller varför inte – i våra hem! Låt oss vara frimodiga, bjuda in folk, äta tillsammans och dela våra liv och tron med varandra. Då kan det födas en längtan efter en andlig gemenskap och ett andligt hem. Låt oss arbeta för att många hittar tillbaka till Petrus församling och får ”Ett hem på vägen hem”. BENGT LASSUS, kyrkoherde, vintern 2013