Vetenskap och vetskap om Gud

”Hur motiverar du som professionell vetenskapsidkare din tro på Gud?” Så lyder frågan, som jag i all korthet skall försöka besvara i det följande. Man stöter ju rätt så ofta på det nästan allmänt vedertagna påståendet att en vetenskaplig världsåskådning i ingen händelse kan vara förenlig med en tro på en kristen Gud – en slutsats, som jag inte kan hålla med om. Snarare upplever jag nämligen att den moderna vetenskapen hjälper oss att se Guds storhet. Här kan det också vara på sin plats att hålla i minnet att många av vetenskapshistoriens stora namn, såsom Galilei, Kepler, Newton och Maxwell, faktiskt även de var troende och upplevde just detta. Likaså finns det gott om troende toppforskare än idag, till exempel Nobelpristagaren i fysik William D. Phillips, för att nu nämna någon. Själv har jag under en hittills tio år lång vistelse i England haft förmånen att lyssna till och diskutera med ett antal kristna professorer och akademiker vid Oxford University, såsom apologeterna John Lennox och Alister McGrath, och kunnat konstatera att deras tro vilar på goda grunder.
På ett rent intellektuellt och vetenskapligt plan gör jag personligen bedömningen att indicierna talar sitt tydliga språk om Guds existens. Ett märkligt faktum, värt att lyfta fram i detta sammanhang, är att ett antal fundamentala naturkonstanter i vårt universum ”råkar” ha sådana värden, som möjliggör ett stabilt universum och därmed liv. Inte nog med detta – dessa naturkonstanter verkar ha finjusterats med minutiös precision, så att en försvinnande liten perturbation i vilken som helst av dem skulle omöjliggöra vårt universum. Inom kosmologin brukar det faktum att ett observerbart universum måste ha denna grad av finjustering benämnas den antropiska principen. Ateister hypotetiserar ofta att det kan tänkas existera ett närmast oändligt antal parallella universum och att vårt eget kanske bara av en slump råkar vara det i mängden, där liv är möjligt. Men kan man inte närmast likna dessa spekulationer vid att klamra sig fast vid det sista halmstrået?
 
Sedan kan man självfallet peka på spår av Guds hand i skapelsens storhet och inte minst i den sinnrikt konstruerade människokroppen. Här bör man förvisso genast inflika att det naturligtvis finns en vetenskaplig teori för hur primitiva arter har utvecklats till mera avancerade. Jag är inte evolutionsbiolog och tar inte ställning till hurudana processer Skaparen kan tänkas ha använt sig av, men i mitt tycke krävs det en hel del blind ”tro” på vetenskapen för att man skall kunna omfatta att döda molekyler har gett upphov till levande organismer och att dessa sedan, helt utan inblandning av någon gudomlig hand, har utvecklats till komplexa livsformer med sinnrikt konstruerade organ och funktioner. Visst kan det tyckas finnas imperfektioner i skapelsen och visst finns det fruktansvärt mycket ondska och lidande i vår värld, men Bibeln lär också att vi lever i en fallen värld, där människan själv genom sin fria vilja har åstadkommit mycket av detta.
Att många historiska belägg talar för de nyatestamentliga evangeliernas tillförlitlighet är någonting, som jag också ofta har reflekterat över. Jag har dessutom svårt att tänka mig att urkyrkan skulle ha vuxit på det sätt, som den gjorde, under en tid av förföljelse och umbäranden, och att många av Jesu tidigaste efterföljare gladeligen skulle ha gått döden till mötes för sin tros skull, om allt hade varit baserat på lögn och fiktion. Indicier och belägg i all ära, men på ett mera praktiskt plan upplever jag att man faktiskt helt i praktiken kan observera hur Gud verkar i människors liv och dra sina egna slutsatser därav. Man behöver bara gå på Förbön och tack i Munkshöjden en tisdag kväll för att inse att vi har en mäktig Gud, som hör bön och verkar än idag. Jag tror inte att det hör till Guds natur att på begäran låta sig bevisas i vetenskapligt kontrollerade laboratorieexperiment. Där man förtröstar på Honom, tycks Han däremot verka i det tysta, oftast utan att göra något större väsen om sig. För att göra det hela ännu mera personligt kan vi alla i våra liv förtrösta på Gud och rent empiriskt se vart det bär. Jag har personligen inte levt något vidare bra liv, jag har inte ärat Gud med mitt liv och jag har sannerligen inte alltid levt som en god kristen, men ändå har också jag med mina fel och brister och min ringa tro fått uppleva hur Gud både har välsignat mig och lett mig genom olika problem och svårigheter i livets olika skeden. JOHNNY-STEFAN LÖNNROTH Oxfordshire, England Johnny Lönnroth är teknologie doktor från Tekniska högskolan och BSc Economics and Finance från University of London.  Han har i tio års tid jobbat inom EU:s forskningsprogram för fusionsenergi vid Joint European Torus i England.
Läs mer

Julfrid!

Hur skall vi finna den rätta julfriden mitt i julruschen med alla de krav vi ställer på oss själva? Julkommersen med reklam som droppar in via postluckan eller via nätet gör oss stressade. Många av oss kämpar dessutom med för mycket arbete och egna och andras stora förväntningar just inför julen. Hur skall vi frigöra oss från kraven och hur får vi tag på den rätta friden som varar längre än till julannandagen? Jag tror att Gud denna jul har fridens tankar för dig och mig. Julens profet Jesaja talar om Jesus som den verkliga Fridsfursten. Det är många furstar och kungar som under historiens lopp lovat fred och frid åt folken. Men ingen mänsklig furste har varit mäktig nog att skapa en frid som varar. Idag finns det länder som har religionen som en del av sin nationella identitet. Men det här betyder inte att allt är bra. Det är inte fred och frid i dessa länder. Detta ser vi just nu i Mellanöstern, där den ena konflikten avlöser den andra. Men en dag skall Fridsfursten skapa fred också mellan folken. När vi talar om julfrid så uppfattar vi ordet på olika sätt. Någon tänker säkert på stillhet och vila, lugn och ro och det är ju också en del av julfriden. Men julfrid är något mera. Det handlar om frid i vårt inre. Det är tungt att bära på ett dåligt samvete på grund alla våra försummelser mot våra närmaste. Eller allt det som vi borde ha hunnit med men inte klarat av. Någon frågar sig: Varför har jag inte gjort mera under året som gått? Någon kanske kämpar med sjukdomar och motgångar och undrar om det är Guds straff över oss, men det är en missuppfattning. Till oss kommer Jesus, Fridsfursten, han som kom som barnet i krubban. Han kommer nu för att lösa oss från allt som binder oss. Jesaja skriver om Jesus: ” Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder.” Låt oss denna adventstid inför Gud bekänna våra tillkortakommanden, våra försummelser, vår nöd och vår skuld. Du kan göra det genom att be eller när du sjunger Hosianna, som ju betyder ”Herre hjälp, Herre fräls”. Fridsfursten ger oss förlåtelsens frid. En frid som räcker. Stanna upp i din vardag och julstress. Gud ser och hör dig. Möt Fridsfursten och adventstidens kung. Han ger den verkliga julfriden. Med önskan om en välsignad adventstid och en Fridfull Jul! BENGT LASSUS, kyrkoherde, vintern 2012
Läs mer

Familjefest 9.12

Välkomna med på en rolig och stämningsfull gudstjänst i juletid för hela familjen. Knytkalas efteråt, så ta med dig något gott! Maskerad för barnen, klä ut er till nåt djur och var med i stallet! Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15Maskerad för alla barnen! Söndag 9.12, kl 15.30 Vi ses!
Läs mer

Kantor Olav Söderström i pension

27.09.2012 10:41
Kantor Olav Söderström, som profilerat sig på en bred skala av församlingsevenemang och gudstjänster av många slag avtackas av Petrus församling. Söderström avgår med pension. Hans sista tjänsteuppdrag är att medverka i den irländska mässan som församlingen firar i Månsas kyrka nästa söndag.
Månsas kyrka firar Petrus församling söndagen den 30 september kl.16 irländsk mässa i vilken medverkar förutom kyrkoherde Bengt Lassus kantorerna Olav Södesrtröm och Peter Hilli jämte Petruskören och GUF-kören samt eninstrumentalensemble. Efter mässan anordnas avskedsfest med kaffe för kantorOlav Söderström som avgår med pension. Olav Söderström kom år 1994 som kantor till dåvarande Lukas församling, som senare sammanslogs med Markus församling till nuvarande Petrus församling. I Olavs karriär ryms bland annat sammanlagt 18 år i församlingstjänst och 10 år som musiklärare. Han har engagerat sig i en bred skala av församlingsevenemang och gudstjänster av många slag. Olav Söderström tolkar musiken i gudstjänsten som en av vägarna att föra det kristna budskapet vidare. – Via sången och musiken kan man uppleva budskapet fast man kanske inte genast reflekterar över det. Alf Lindberg
Läs mer

Vägen bort från kyrkan och tillbaka

Augustinus skriver: ”ty du [Herren] har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig”. Mitt barndomshem var inte direkt religiöst men förhöll sig positivt till kristendomen, vi läste aftonbön och gick i kyrkan till jul och dessutom ett par tre gånger per år. Skriftskolan och det faktum att vi i skolan på min tid tragglade igenom både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna gav mig ett visst mått av kristen kunskap men tyvärr inte tro. Sedan följde en tid då jag var fullt sysselsatt med studier, giftermål, jobb o. dyl. I slutet av 60-talet var nöden i Biafra obeskrivlig. Krig, hungersnöd och farsoter härjade också på andra håll. Men i Helsingfors satsade man stora penningbelopp på att i självaste urberget gräva ut en kyrka. I likhet med många jämnåriga skrev jag i protest ut mej ur kyrkan. Så följde en 15-årig ”exil” under vilken jag dock inte vände Gud ryggen utan läste min aftonbön och tänkte att den som inte är mot oss är för oss, Mark 9:40. När det kom barn i familjen kändes det väldigt illa att de inte kunde döpas. Barnen började i församlingens barnklubb och tack vare det blev vi inbjudna till familjegudstjänster. Det kändes som om någon, kanske den Helige Ande, i suckar bad för oss. Vi anslöt oss på nytt till kyrkan och barnen blev döpta. Jag började senare besöka högmässan, läsa Bibeln och annan religiös litteratur (t.ex. C.S. Lewis) samt delta i bibelstudiegrupper. Jag fann att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, Rom 10:17, samt att man behöver vägledning för att förstå vad man läser, Apg 8:30-31. Småningom började jag förstå något av försoningsläran och en dag insåg jag att jag redan en längre tid varit troende. Inte för att kristendomen är en logisk lära, (Att predika Kristus som korsfäst är för hedningarna en dårskap, se 1 Kor 1:23) utan för att Gud har kallat oss alla och envar till tro och lydnad. Vägen är smal och man måste se till att man inte faller. Det har nog varit ökenvandringar ibland. Då är det viktigt att fortsätta att be, gå i högmässa, träffa andra kristna för att sedan kunna hitta tillbaka. Som kristen är jag mitt inne i en helgelseprocess där jag sakta lär mig att inse hur ofattbar Gud är i sin helighet. Först då kan jag förstå vidden av min synd och av Guds försoningsverk då Han utgav sin enfödde Son för alla och även för mig. MICKE NYSTRÖM
Läs mer

Passionerat eller halvhjärtat?

Det är fascinerande med passionerade människor. De är ofta motiverade, glada och inspirerande. Det verkar som om deras energi och livslust aldrig tar slut. Nelson Mandela, som senare blev Sydafrikas första färgade president, satt 27 år i fängelse på Robben Island. Orsaken var att han vägrade acceptera att människor behandlas olika på grund av sin hudfärg. Att vara passionerad kan också ha en annan sida. Passionerade personer kan bli väldigt ensidiga och egoistiska. Det finns varken rum för något annat eller någon annan. Picasso, en otroligt passionerad och produktiv konstnär, sårade många människor i sin närhet. Det konstnärliga skapandet gick före allt annat. Vad är vår passion i Petrus församling? Är det att leva ett härligt och bekvämt liv med högsta möjliga utdelning? Ordet passion kan också betyda lidande och det öppnar nya perspektiv. Mel Gibsons film ”The Passion of the Christ” handlar om hur Kristus led och offrade sig för de sjuka, fattiga och utstötta, för att ge alla frid och förlåtelse. Kristus var passionerad av sanningen och av en fullkomlig kärlek till nästan. Han kunde inte acceptera falskhet och likgiltighet hos troende människor. Lidandet, ångesten och ondskan bara ökar i vår närhet. Det besinningslösa våld och den nöd som finns i familjerna idag skrämmer och upprör oss. Det verkar som om samhället kommer till korta. Nu debatterar de politiska partierna som bäst om hur man skall få äldreomsorgen att fungera. Vi kan som kyrka och församling inte enbart göra undersökningar om nöden och informera om att vi finns till. Det är ett halvhjärtat alternativ och det är en orsak till att folk lämnar kyrkan och församlingarna. Vi kan inte heller delegera vårt engagemang enbart till diakonissorna. Det räcker inte. Kristi kärlek tvingar oss alla att handla konkret och gå ut till våra lidande medmänniskor. En växande församling har medlemmar som är passionerade och villiga att uppoffra sig för andra. Jag önskar Dig en välsignad höst med ett passionerat engagemang! BENGT LASSUS, kyrkoherde, sensommaren 2012
Läs mer

Att tro är mitt enda hopp

”Jag tror, därför förundrar jag mig inför tillvaron.” Ju mer jag upplever livets innersida desto mer hemlighetsfull och fascinerande blir Gud, ty Han är grunden för allt som är till. Gud kommer till oss från en utlovad framtid med hopp och frälsning (Rom 15:13). ”Jag tror, därför hör jag.” Tron kommer av ordets hörande (Rom 10:17). Bibeln är Guds tilltal till oss på ett mänskligt språk och Hans indirekta uppenbarelse av sig själv för oss. Gud älskar världen och gav oss sin Son. När jag öppnar mig för Honom och erkänner vem jag är, får jag höra förlåtelsens ord i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Genom att höra evangelium och avlösningen vederkvicks samvetet och fattar tröst. ”Jag tror, därför talar jag” (2 Kor 4:13). Jag talar inte om mig själv utan om Gud och Hans befriande sanning: Den ursprungliga enheten av sanning och frihet i Gud. Den får vi inte hantera vårdlöst utan endast vila i. Att vila är att förtrösta på hans löften även i det djupaste mörkret. ”Jag tror, därför tänker jag.” Jag tror för att förstå det otroliga: Att livet har en mening och det är livet självt som gåva av Gud. Tro och reflektion kompletterar varandra till en större förståelse av hel(ig)heten: Gud som alltings ursprung och slut. ”Jag tror, därför ser jag skillnaden mellan himmel och jord.” Vi skall vara människor och inte Gud, säger Luther. Guds Ande genomsyrar både himmel och jord så att vi kan ana något av det som för oss är omöjligt att begripa. Andens frukt är att tro löftet om: ”Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr 3:13). ”Jag tror, därför har jag hopp.” Tro är att låta Kristus gå före oss i världens nödlägen och ända in i evigheten. ”Jag tror, därför handlar jag.” Tron ger kraft att handla och ta ansvar där det mänskligt sett är hopplöst. ”Jag tror, därför är jag en ny skapelse” (2 Kor 5:17). Jag är en del av de heligas gemenskap där jag varje dag får leva av syndernas förlåtelse och får kraft att växa i tron. ”Jag tror, därför lider jag”. Jag lider när jag ser bristen på kärlek och omsorg orsakad av själviskhet och otro. Jag lider när det som ska vara gemenskap utesluter de svaga. ”Jag tror, då det är mitt hopp”. Jag tror inte av egen förmåga utan den Helige Ande har kallat och upp- lyst mig att se vem Jesus är och vad han gjort för mig i sitt liv, i sin död och uppståndelse. Därför får jag varje dag ny nåd att stiga upp och möta dagens utmaningar. Att inte tro verkar omöjligt för mig. Att tro är mitt enda hopp. OLA BYFÄLT
Läs mer

Val och värderingar

Finns det några paralleller mellan valet av republikens president den 5.2 och valet av medlemmarna till kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, som valdes den 13.2? Det är alldeles klart att våra etiska och moraliska värderingar starkt har påverkat båda valen. I en demokrati får man finna sig i att alla inte tycker som man själv. Med jämna mellanrum konfronteras helt motsatta åsikter och alla vill få sin vilja igenom. I vårt kristna och demokratiska land talar vi både med stolthet och tacksamhet om att vi i toleransens namn skall och bör respektera varandras åsikter. Det visar sig i praktiken att det inte alltid är lätt. När åsikterna bryter sig mot varandra går det lätt så att toleransen får vika. Det var visst någon känd finlandssvensk påverkare som har myntat uttrycket: ”Den nya toleransen kan vara mycket intolerant.” När vi diskuterar värderingar handlar det ju mycket om vad som är rätt och sant och här går ju tolkningarna mycket isär. Frågan inställer sig: Vad är det som formar vårt tänkande? Det är alldeles klart att det finns både skrivna och oskrivna kriterier som formar våra värderingar. Som medlemmar i både staten och kyrkan är vi bundna av både grundlagen och Bibeln men vi påverkas mycket av den allmänna opinionen och diskussionen i medierna. I en demokrati och en rättsstat finns det en vilja och en strävan att göra det som är rätt och sant och som gagnar den enskilde. Det här gäller inte bara just nu utan det har under historiens gång varit en viktig princip. När vi tittar i historiens backspegel ser vi att det har hänt, både en och två gånger, att en stat, dess ledning och intelligentia har gått vilse. Man har skickligt manipulerat folket och den allmänna opinionen. När vi ser på misstagen och de ödesdigra konsekvenserna frågar vi: ”Hur kunde detta ske?” Som exempel kan vi nämna de rätt färska etniska konflikter och utrensningar som vi sett i både Europa, Afrika och Asien under de senaste femtio åren. Eller varför inte nämna våra egna konflikter och övergrepp från vårt eget inbördes- och frihetskrig. Jag tror att ingen nation eller något folk går fri från faran att i toleransens namn förtrycka eller utesluta grupper med vissa åsikter. Både statens och kyrkans riksdag (det nyvalda kyrkomötet) har i dagens läge möjlighet att köra över det som man anser är obekväma åsikter. Här finns en inbyggd konflikt mellan majoritetsbeslut och det som den kristna kyrkan med stöd av skrift och tradition har stått för i århundraden. Sauli Niinistö lovade genast efter att han hade blivit vald till republikens president att han skulle ta sig an den utslagna minoriteten i vårt land. Han sade också att han vill vara hela folkets president trots att drygt en tredjedel av väljarna var av annan åsikt. Månne kyrkan idag står inför samma utmaning. Många medlemmar som inte syns i vår verksamhet hör till dem som har det svårt och behöver vår hjälp. Nu måste vi skrida från ord till handling. Vi som medlemmar i Petrus församling kallas nu mer än någonsin att möta vår nästa. Kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, har också ett stort ansvar: att respektera olika åsikter och samtidigt att hålla fast vid det som sedan århundraden har varit kyrkans tro och bekännelse. Kyrkan och församlingarna är framför allt bundna till Skriften som ju är den högsta normen för tro och lära. Den demokratiska processen kan inte tänja Skriften hur som helst. Må vi leva och lära både i sanning och kärlek. BENGT LASSUS kyrkoherde, vintern 2012
Läs mer

Ställd inför valet så valde jag Gud

Födelseort Jakobstad. Stämplad för livet, brukar min far säga. Lyckligtvis fick jag också växa upp i staden. Min första kontakt med församlingen var för-samlingens barnklubb. I Vestanlidsgården stiftade jag bekantskap med Barnens bibel och på flanellografen berättades om Jesu liv. Fröet för min tro såddes. Efter konfirmationen blir det hjälpledarutbildning. I vår Veta mera-grupp är det ständiga temat Äta mera. I skolan går jag med i Kristliga skolungdomsgruppen, ett litet men tajt gäng. Vi åker bland annat på en skidresa, det är en brokig skara som njuter av backarna i underkylt regn och vinande vindar. Gemenskapen tillsammans är verkligen fin och speciell. Vid sidan av skolan hann jag också spela i band. Ett par år i kristna ungdomsorkestern Tinnitus gav möjlighet att se världen. Vi nådde Kristinestad. Som basist borde det inte ha varit så krävande men då genren är progressiv metal måste man kunna räkna till både fem och sju. Jag har alltid vetat att jag vill bli läkare. På andra försöket kom jag in på Helsingfors universitets medicinska fakultet. Som återflyttare till min moders hemstad hade jag inte nån given gemenskap att ty mig till. En gång på tåget till stan träffar jag Mikko. Han leder SLEYs ungdomsgrupp som samlas i Berghäll. De flesta andra går ännu gymnasiet. Pyhän Sydämen kappeli blir stället att träffa kompisar. SLEY-kontakterna leder till att hålla vittnesbörd inför hundratals åhörare på festivalen Maata Näkyvissä i Åbo. Jag sade ungefär ”ställd inför valet så valde jag Gud”. Nu har min syn på kristendom breddats. Från attha haft en ganska hård, bipolär världssyn har nu ett brett spektrum uppenbarats. Att vara kristen innebär olika saker för alla. Alla kristna är individer, och lika värda just därför. I jobbet som läkare upplever jag att förverkligar det dubbla kärleksbudet. Min nästa kommer i många skepnader, flykting från Mellanöstern eller missbrukande, tandlös 35-åring. Att lyssna och ge tid är det viktigaste. Tid, som i vårt resultatinriktade samhälle nedprioriteras och blir den största bristvaran. I mitt jobb kan jag tjäna Herren. Med glädje. På denna resa, från Jakobstad till huvudstad via Pyhän Sydämen kappeli och Lekholmen, från gemenskap till gemenskap – hur kunde jag låta bli att tro? Gud är min curlingförälder. KLAUS ÖSTERHOLM
Läs mer

Panta rei – allt flyter!

Citatet tillskrivs den grekiske filosofen Herakleitos (540–475 f.Kr.) som menade att livet är som vattnet i en flod som ständigt förändras. Och visst har de senaste månaderna aktualiserat detta 2500 år gamla citat: ”Allt förändras” eller ”Allt flyter”. Speciellt de gamla länderna och kulturerna kring Medelhavet kämpar just nu med en svår politisk och ekonomisk turbulens. Hela Europa, ja hela finansvärlden, håller andan medan de rika ländernas ledare försöker få ekonomin att stabilisera sig. Misslyckas de sköljer skuldvågen över oss och då är risken stor att vi flyter ut i ett ekonomiskt kaos med personliga tragedier för miljoner människor. Varför har det gått så här? Dels har den egoistiska jakten på rikedom lett till att vi lever över våra tillgångar. Dels har vår gamla länder sekulariserats till den grad att vi lever enligt den moral och den etik som passar oss. Och Guds tio bud tar vi lätt på. Panta rei – allt förändras och allt flyter mer och mer på moralens och etikens område. Det ligger nära till hands att tänka på bibelordet ”vi har här ingen varaktig stad”. Vi kan inte på detta jordklot bygga en helt rättvis och trygg värld. Vi kan inte helgardera oss mot ekonomiska kriser, krig eller svåra naturkatastrofer. Det har vi sett det senaste decenniet med tsunamin, krigen i bl.a. Irak, Georgien och Afghanistan. Det är en cykel som på olika sätt återkommer. Vi får i stället se fram emot det eviga livet. Det kristna hoppet om en skön, ny värld med evig fred och evigt liv hör till kärnan i den kristna tron. Men leder det till att en kristen inte vill eller kan göra något för att skapa en bättre värld? Allt får flyta ut i ett allt större kaos? Jesus från Nasaret visade att vi inte får vara likgiltiga och passiva. Han visade att Guds rike är nära. Han mötte världen och människorna med Guds kärlek. Han förlät människorna deras synder. Han helade deras sjukdomar. Han gick i närkamp med människors girighet och avundsjuka. Han mötte de utslagna och utstötta, kort sagt han älskade sin nästa. Han visade att vi inte får leva hur som helst. Det dubbla kärleksbudet om att älska Gud och älska sin nästa gällde då och gäller idag. Allt får inte flyta. Jesu undervisning har förändrat samhällen. Den tvingar oss till att tänka på vår nästa och till att leva ett enklare liv. Som Skriften säger: ”Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det.” Därför är det viktigt att vi nu under adventstiden tar Jesu ord på allvar: Guds rike är nära, gör bättring och tro evangelium. Vi måste vända om och bekänna våra synder. Vi kallas idag att arbeta för ett rättfärdigare samhälle och hjälpa vår nästa. Men trots våra ansträngningar kan vi aldrig skapa något paradis här. Jesus föddes en gång i Betlehem för att vi framför allt skall få upp ögonen för att var och en som tror på honom skall få ett evigt liv. Mycket förändras och flyter men adventstidens budskap om Konungen som kommer och julens evangelium om barnet i krubban förändras inte. Profetian i Jes 9:2 gäller oss alla! ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.” Jag vill önska er alla en Välsignad Adventstid, En Fridfull Jul och Ett Gott Nytt År! BENGT LASSUS, kyrkoherde, hösten 2011
Läs mer