INFO för skribaläger 1 2015

Viktiga tider: – avfärd: onsdag 22.7 kl.10.00 från Degerö, bryggan i ändan av Humleuddsvägen 15 – hemkomst: torsdag 30.7 ca kl.11.30 till Degerö – besöksdag: söndag 26.7 kl. avfärd från Degerö kl. 14.00. Hemfärd kl. 18. Ta med dig till lägret: – Underlakan, påslakan och dynvar (INTE sovsäck!) – Handduk, tandborste Kläder: – som tål fukt och vind – kläder för varma dagar – shorts och simbyxor/-dräkt – skor som är bra att springa och spela med – skor som är lätta att ta av och sätta på – ”kontaktlappen” (Kontaktlapp läger 1) Läs mer här: Skribainfo läger 1 2015   Konfirmation och konfirmandernas första nattvardsgång sön 23.8 kl. 13.30 i Munkshöjdens kyrka. Faddrarna samlas vid altaret kl. 13 för info. Övning och fotografering inför konfirmation fre 21.8, drop in kl. 16 i Munkshöjdens kyrka, gruppfotografering kl. 16.30. Slutar ca 18.30-19.00-tiden. ______________________________________________________________________

INFO för skribaläger 2 2015

Viktiga tider: – avfärd: lördag 1.8 kl.10.00 från Degerö, bryggan i ändan av Humleuddsvägen 15 – hemkomst: söndag 9.8 ca kl.11.30 till Degerö – besöksdag: torsdag 6.8 kl. avfärd från Degerö kl. 17.30. Hemfärd kl. 20.30. Ta med dig till lägret: – Underlakan, påslakan och dynvar (INTE sovsäck!) – Handduk, tandborste Kläder: – som tål fukt och vind – kläder för varma dagar – shorts och simbyxor/-dräkt – skor som är bra att springa och spela med – skor som är lätta att ta av och sätta på – ”kontaktlappen” (Kontaktlapp läger 2)  Läs mer här: Skribainfo läger 2 2015   Konfirmation och konfirmandernas första nattvardsgång sön 30.8 kl. 13.30 i Munkshöjdens kyrka. Faddrarna samlas vid altaret kl. 13. Övning och fotografering inför konfirmation fre 28.8, drop in kl. 16 i Munkshöjdens kyrka, gruppfotografering kl. 16.30. Slutar ca 18.30-19.00-tiden.

I dag, 19.5, öppnar Petrus församlings efterlängtade café, Torpet!                     Torpet finns på Köpingsvägen 48 i Södra Haga och är öppet må-fre kl. 7.30-16.30. Vi har exklusivt kaffe, smarriga bakverk och en “lekborg” för de minsta i familjen. Varje torsdag (med undantag för 25.6 och juli månad) ordnas dessutom Öppet Hus och diakoni på Torpet, där vi delar ut donerat bröd kl. 10-12 och ger möjlighet till enskilda samtal och bön. Kl. 13 bjuder vi på kaffe, samtal och andakt. I väntan på Torpets egna hemsida hittar ni mer info på Facebook. Välkommen!    

Genom Finska Missionssällskapet kan du hjälpa jordbävningsoffren i Nepal!                

För mig har tron funnits med i hela mitt liv. Jag blev döpt då jag var en månad och då började mitt liv som kristen. I mitt barndomshem bad vi aftonbön och bordsbön, vi bad när någon var ledsen, rädd eller glad. Vi bad för andra och varandra och andras bön för mig har också burit mig. Tron är på samma gång både lika självklar som att andas och ett mysterium som inte helt och fullt kan förstås eller förklaras. Den är det som definierar och formar mitt liv, hur jag ser på mina medmänniskor, vår miljö, vår värld, på mig själv. Kort sagt: tron på Gud som Fadern, Sonen och den Heliga Anden.

Det finns sådant i den kristna tron som går att förklaras, men också sådant som är och förblir ett mysterium. Då blir tron tillit. Tillit till Gud som är större än både min tro och mitt tvivel, tilliten till en Gud som är helig och som är kärlek. Tilliten till Gud som blir en sårbar människa. ”Ingen annan Gud har sår” skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Under åren har frågorna, protesterna och tvivlet också varit en del av min tro. Jag har märkt att Gud också håller för det. Som präst får jag också i möten med människor upptäcka hur många har något som jag kallar tro och längtan. En tro på Någon större och en längtan efter någon som bär. En av mina favoritpsalmer i vår psalmbok är nummer 432. Den är skriven av Ylva Eggehorn för oss alla som tror och tvivlar:

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd, i sanden finns det spår.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit.

 

Jag tittar väldigt lite på TV nuförtiden. Men ett program som jag alltid gillat är Extreme Makeover: Home Edition. Idén är enkel. Man väljer ut en behövande familj och tillsammans med ett hundratal frivilliga bygger man ett nytt hus åt dem. Det kan vara familjer som fått sina liv förstörda av sjukdom, naturkatastrofer eller dödsfall. Ofta samlar man även in pengar för barnens skolgång, mediciner eller kanske till en ny bil. Det är förstås en helt överväldigande upplevelse för familjerna som blir utvalda. Familjerna gråter när de ser sitt nya hus och många utbrister: ”Oh my God!” Åh, min Gud. För många av familjerna blir det som en ny början. De har kämpat med svårigheter och motgångar under en lång tid. Nu vågar de igen börja tro att något gott kan hända också dem. De får hopp för framtiden. En orsak till varför jag gillar programmet är nog att det påminner om vad Gud vill göra i våra liv. Gud är i Makeover-branschen. Men Gud nöjer sig inte med att göra om våra hus. Han vill göra något mycket större. Gud vill göra om hela vårt liv. De människor som Jesus mötte fick sina liv förvandlade. Lärjungarna fick ett nytt mål och en ny mening för sina liv. De hade alla haft en uppfattning om hur deras liv skulle se ut i framtiden: Petrus jobbade i familjeföretaget med sin fiskebåt, Matteus som tjänsteman vid skatteförvaltningen, osv. När de mötte Jesus förändrades allt. Jesus gav dem ett nytt sätt att tänka, en ny identitet och ett nytt uppdrag. Jesus upprättade människor som gick hukade genom livet. Han gav en ny chans till dem som ingen räknade med. Gud vill gripa in också i ditt liv den här våren. Han har en dröm och en längtan för ditt liv som är större än vad du själv vågar tro. Jesus vill ge dig en ny identitet och ett nytt sätt att tänka. Tillsammans i församlingen får vi vara med och ge människor en ny start, ett nytt hopp och ett nytt liv. Jag vill gärna börja min tid som kyrkoherde i Petrus med samma ord som Bengt Lassus slutade med. I den sista ledaren i Petrusbladet som Bengt skrev som kyrkoherde, säger han: ”Evangeliet är en kraft till frälsning, till ett nytt och förändrat liv. Till ett liv med mening och mål – till ett evigt liv!” Amen. Min uppmaning till dig blir att lyssna till Gud den här våren. Han gör något nytt just nu. Vad vill han att göra i ditt liv? Helsingfors, April 2015

Min mamma bar mig till dopet på sin 25-årsdag i farföräldrarnas gård och jag fick farfars namn i repris. I samma veva blev jag namne med Jesu lärjunge som med något bristfällig bibelläsning har fått tilläggsnamnet Tvivlaren. Men jag tvivlar inte på mitt dop, jag har bland annat faddrar som kan övertyga mig om att jag har blivit döpt i den Treeniges namn med rent vatten som Jesus själv i Skriften och den allmänneliga kyrkans tradition föreskriver. Som ett slags dopuppgift tog båda mina faddrar mig nån gång till kyrkan när jag var under skolåldern. En familjehistoria som berättats åt mig gör gällande att en gång när jag sov över hos min moster som var också min gudmor, hade jag bara gummistövlar med mig så det blev en kyrkfärd med gummistövlar. Vid nattvardsbordet fick jag ta emot Jesu välsignelse trots stövlarna.
Från skolåldern har jag redan egna minnesbilder. Jag minns prostinnan, kyrkoherdens trygga hustru, som var min lågstadielärare i två år på mellanklasserna. Hon lärde mig att be. Jag började be aftonbön. Jag fantiserade i min aftonbön hur änglarna lade sina beskyddande vingar ovanför min säng. Senare har jag lärt mig att änglarna inte alls har vingar men att Jesus har vingar och vill samla till sig Guds barn (Matt. 23:37)
Redan tidigare hade jag fått en skolpsalmbok med mjuka grå pärmar så att den aldrig i världen skulle ha ett lockande utseende! Men under skriftskolan lärde jag mig älska psalmbokens andliga skatt och musikaliska pärlor. Jag fascinerades av kyrkans musik och liturgi. I samband med konfirmationshögmässan glömde jag ändå min redan slitna skolpsalmbok i kyrkan. Följande söndag for jag till kyrkan för att hämta den och sedan satt jag fast där söndag efter söndag, en Jesu lärjunge.
I stor tacksamhet vill jag ge något av det jag fått vidare till mina egna barn. Jag har burit dem alla till dopet, jag ber tillsammans med dem och vi sjunger. Och jag måste till kyrkan så gott som varje söndag även 17 år efter konfirmationen. Jag måste eftersom tron på Jesus är färskvara och den andas i psalmerna, gemensamma böner, predikan och framför allt i nattvarden: ”Kom du med mig, min Herre Jesus – – kom och följ varje steg på vägen, att jag vandrar trygg i frid. Utan dig kan jag inte leva, stanna hos mig i all min tid.” Psalm 511 TUOMAS ANTTILA högstadielärare

Den 8 oktober 2014 hölls kyrkoherdeval i Petrus församling. Valet stod mellan församlingspastorn i Petrus församling Daniel Björk och tf kaplanen i Kyrkslätts svenska församling Monika Heikel-Nyberg. Församlingsrådet valde Daniel Björk till kyrkoherde med rösterna 8-3. Monika Heikel-Nyberg gjorde via sin advokat en rättelseyrkan till församlingsrådet som den 14 november förkastade rättelseyrkan med rösterna 8-3. Den 18 december inlämnade hon via sin advokat ett besvär till Helsingfors förvaltningsdomstol där besväret nu väntar på behandling. Domkapitlet har på sitt möte den 5 februari utsatt Daniel Björk till tf kyrkoherde från och med den 1 mars så länge som besvärsprocessen pågår.

Evangeliet är medryckande, men också skrämmande. Tremendum et fascinosum skrev en av kyrkans teologer i tiderna. Det lilla citatet sammanfattar min tro. Det finns så mycket att upptäcka i berättelsen om Kristus, så mycket att förstå och bli berörd av. Hur Kristus uppfyller mer än 300 profetior, hur mänskligheten reagerar på det och hur jag själv reagerar på det. Att citatet just är på latin beskriver också mitt förhållande till evangeliet. Det finns mycket som är svårt, krångligt och som kräver tid och energi för att förstå. Evangeliet utmanar mitt förstånd och min begreppsförmåga. Genom att beröra mitt intellekt, eller nous som de grekiska kyrkofäderna skulle ha sagt, kan också mitt hjärta bli berört på djupet. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig på djupet eftersom jag inser vad evangeliet betyder. Inte enbart de medryckande berättelserna, inte enbart undren utan att det verkligen är universums ur-orsak som gett sig till känna. Detta transcendenta mysterium har som ett tveeggat svärd blivit immanent i mitt nous och sjunkit ner i mitt hjärta och därigenom låtit det bli upprättat. Evangeliet har berört och skrämt mig så djupt att det drivit mig ut på äventyr och spännande uppdrag. Studierna i teologi har gett mig redskap att genom det dogmatiska förstå verkligheten. Genom de andliga upplevelserna får dogmatiken igen bli verklig och levande. Denna cirkelrörelse har jag försökt förkroppsliga bl.a. i den uppgift jag hade med att koordinera Veritas Forum i svenskfinland. Veritas Forum är en rörelse inom högskolor världen över, med målet att föra in Kristus som ett alternativ i den vetenskapliga diskussionen. Att på ett meningsfullt och respektingivande sätt presentera evangeliet som något verkligt i dialog med professorer och andra lärda. Efter prästvigningen har dogmatiken blivit mer levande och jag är tvungen att utmana mig själv i att gestalta min förståelse för andra. Jag blir varje gång lika häpen över vilken kraft det finns i bönen, i att förverkliga evangeliets kraft och i att skänka större insikt i evangeliet. En insikt som går bortom mitt förstånd, mitt nous. Teolog är den som ber, och ber är den som är teolog, sade en av kyrkofäderna en gång. Ännu hundratals år senare har jag funnit att det stämmer. Den insikten både fascinerar och skrämmer mig. LINUS STRÅHLMAN