En delad värld

Under en missionsresa till Senegal för ett par veckor sedan insåg jag på nytt hur djup den ekonomiska klyftan är mellan Europa och Afrika. Det som en sexpersoners finländsk familj använder till mat för två dagar motsvarar en månadslön för en nattvakt i Senegal! Vi lever i en delad värld. Men rikedomen mäts inte enbart i pengar. Senegalesernas stora rikedom ligger i en glad social gemenskap som vi har mycket att lära av. Det är inte enbart ekonomin utan också de väpnade konflikterna som splittrar vår värld. Inbördeskrigen skapar misstro och bitterhet mellan folkgrupper i många länder. Men vi behöver inte enbart tänka globalt utan också i vårt eget land kämpar folk med fattigdom och utslagning. Jag har nyss läst Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20 där han mycket dramatiskt beskriver hur han hela sitt liv tvingats leva med fattigdom och depression närvarande. Och samhällets hjälp har inte räckt till. En delad värld och ett orättvist samhälle också hos oss? Ja, idag är det allt fler som måste dela den verklighet som Mathias beskriver.
Hur kan vi förändra vårt samhälle och vår värld? Kyrkan har i alla tider försökt ställa sig på de svagas sida, men tyvärr inte alltid lyckats. Men den kristna kyrkan har kommit igen och aldrig förlorat tron på evangeliets kraft att förändra människor och samhällen. Evangeliet har genom historien inspirerat folk till att skapa samhällen som bygger på kärlek, försoning, rättvisa och solidaritet. Evangeliet om Jesu Kristi kär- lek och nåd behöver förkunnas för alla folk, men vi måste också leva ut det i vår egen närmiljö. Se och möt din nästas nöd i ord och handling! Du kan göra det till exempel genom att delta i Insamlingen Gemensamt Ansvar eller gå med i diakonins hjälpteam.
Jag önskar Dig en välsignad fortsättning på det nya året! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, vintern 2014
Läs mer

Författarbesök av Mathias Rosenlund

I Petrusbladets annons i Kyrkpressen 5/2014 hade beklagligt nog ett fel smugit sig in. Det är inte boken ”Fångna i Iran” som skall behandlas på Litteraturkvällen ti 4.2 kl. 19, utan istället Mathias Rosenlunds debutverk Kopparbergsvägen 20. Mathias kommer själv att inleda och besvara frågor angående sin debutbok. Så varmt välkommen med på ett intressant författarbesök.
Läs mer

Olika stadier av tro

Om jag hade fått frågan ”Varför tror du?” när jag var sju år, så hade jag nog inte haft något vettigt svar. Den frågan skulle ha känts lika dum som frågan ”Varför äter du?”. Min tro var självklar och naturlig. Jag  trodde för att jag fanns, och för att alla viktiga personer i mitt liv gjorde det. Om någon hade ställt mig frågan ”Varför tror du?” när jag var femton skulle jag haft lite mer att komma med. Jag skulle ha svarat att Jesus är den bästa vän jag har och att jag inte kommer till himlen utan att tro på honom. Jag sa ett ärligt ”ja” till Jesus när jag blev konfirmerad, men så här i efterhand kan man nog påstå att det var en rätt skev bild av Gud jag bejakade. När jag själv ställde mig frågan ”Varför tror du?” i tjugoårsåldern kom jag inte längre undan så lätt. Jag hade så många frågor som jag ville få svar på. Jag ville veta vem Gud verkligen var och vem jag själv var. Jag ville också ta reda på vad som var tillräckligt starkt för att hålla i den tro som jag vuxit in i som barn och tonåring. Jag  läste Bibeln. Jag slukade all andlig litteratur som jag kom över. Jag studerade allmän teologi på universitetet. Jag åkte på konferenser, deltog i bönegrupper, besökte fängelser, hjälpte hemlösa och alkisar på gatan. Jag gick på alla möjliga olika kristna möten. Jag ville ta reda på hur karismatikerna tänkte, hur pingstvännerna, de konservativa, liberalteologerna och anglikanerna tänkte o.s.v. o.s.v. o.s.v… Under den här tiden upplevde jag en väldigt stark kallelse av Gud. Jag blev andedöpt. Jag blev medveten om mina andliga gåvor. Jag blev helad. Jag fick erfara att jag var villkorslöst älskad av honom och att jag hade en uppgift i hans plan. Det kändes oerhört stort, och jag blev helt upp över öronen förälskad i Jesus. Jag sa ett medvetet nej till att följa mina egna ambitioner, och ett helhjärtat ja till att följa den plan Gud har för mig. Idag har jag följt och tjänat Jesus i tio år. Jag njuter allt mer av känslan av att vara villkorslöst älskad och känner en sån frihet över att inte längre behöva vara slav i den här världen, utan ha privilegiet att leva fullt ut i ett andligt rike. Jesus är fortsättningsvis min stora idol och jag har insett att det inte finns någon annan religion, ideologi, rörelse eller något politiskt parti som är mer kapabelt att förvandla världen än Jesus och hans rike. Jag har sett Jesus göra under, bota sjukdomar och förändra människors liv på djupet – och jag längtar efter att se Guds församling uppnå sitt fulla potiential och förändra den här världen! EVA GÄDDA, copywriter
Läs mer

Och Ljuset lyser i mörkret!

I mörka tider är det inte lätt att se ljust på tillvaron. Alltid finns det något man kan klaga på och kritisera. Också om det finns ljuspunkter i tillvaron ser man bara de mörka sidorna. Aldrig är man riktigt glad.
En negativ inställning påverkar också stämningen på arbetsplatsen och bland våra närmaste. Speciellt nu när det är dåliga tider, folk blir uppsagda och har det svårt, är det inte lätt att se ljust på tillvaron. För ett antal år sen gick jag igenom en svår och mörk period när både min far och en nära vän gick bort med några månaders mellanrum. Samtidigt gick jag igenom en kris i mitt arbete. Hur klarade jag mig? Hur kom jag vidare? Det som en bekant då sade till mig var till stor hjälp: ”Tänd ett ljus och förbanna inte mörkret!” Aposteln Johannes skriver: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5). Det ljus som min vän och Johannes talar om är Jesus Kristus. Han kan lysa upp vårt mörker.
Så här på hösten behöver vi mycket ljus. Förutom att det är den mörkaste tiden på året är dessutom vårt samhälle inne i en svår kris. Vi får vara med och tända ljus i mörkret. Det kan vi göra genom att möta de ensamma och dem som lever i ångest genom att uppmuntra varandra och komma ihåg det som vi kan vara tacksamma för. Ett uppmuntrande ord och en vänlig handling ger hopp och ljus i mörkret.
Tänd ditt adventsljus och se hur mörkret viker. Adventsljusen påminner oss om profeten Jesaja som försäkrar att ”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.”
Det ljus som Jesaja profeterade om är Jesus Kristus. Ett annat ofta citerat ord är Jesu ord: ”Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Joh 12:36). Att bli ett ljusets barn är en process som inte går i en handvändning. Men låt oss denna adventstid sprida Guds ljus, tända ljus för varandra och uppmuntra och inspirera varandra till att bli ljusets barn. När vi tänder advents- och julljusen vet vi att Gud är med oss. Han sände oss Jesus, konungen som nu i advent betvingar mörkrets makt och barnet i krubben, som också i år ger oss ljus, hopp, tröst och frälsning.
Jag önskar Dig och Din familj en välsignad och ljus advents- och jultid! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, Vintern 2013
Läs mer

Start för månadslunch med andakt

Månadslunch med andakt ordnas i Hagasalen (Vespervägen 12 A) under våren 2014. Vi börjar med lunch klockan 13.00 och avslutar med andakt när vi ätit färdigt. Pris för lunchen är 5 €. Anmäl dig senast på måndag samma vecka till Bodil Sandell, tel. 09 2340 7227 eller 050 3803 925. Datumen för månadsluncherna är: on 29.1 on 26.2 on 9.4 Varmt välkommen!
Läs mer

Barnfamiljernas julfest 27.11 kl. 17

Välkommen på en rolig stund för alla familjer i församlingen och samtidigt terminsavslutning för musikleken onsdagen den 27.11. Ta med hela familjen och kom in i julstämningen genom att dansa, sjunga och släppa loss. Barnen får gärna klä ut sig till något djur och hälsa på Jesus i stallet. Vi bjuder på något gott efter det korta programmet som börjar kl 17. Adress: Vespervägen 12 A, 3 vån.
Läs mer

Två Bibel-eftermiddagar kvar!

Under hösten 2013 finns det fortfarande möjlighet att besöka en bibel-eftermiddag i Hagasalen (Vespervägen 12 A). Träffarna ordnas torsdagarna 31.10 och 28.11 kl. 13.30. Stig-Olof Fernström undervisar. Dessutom dricker vi kaffe, ber, sjunger och handarbetar med egna handarbeten. Missa inte gedigen undervisning och fin samvaro!
Läs mer

Julbuffé & De Vackraste Julsångerna

En julbuffé med De Vackraste Julsångerna ordnas på Kuntokallio tisdagen den 3.12.2013. Vi börjar kl. 12.30 med musik och andakt i kapellet. Efter andakten serveras julbuffén i matsalen. Adressen är Kuntokalliovägen 6. Bäst kommer man till Kuntokallio med buss nr 93K som startar från Östra Centrum kl 11.57 från plattform 10. Vi är klara så att man hinner tillbaka med buss 93K som startar 15.36 och är i Östra Centrum 15.57. Anmälan senast 18.11 till Petrus församlings kansli, tel. 09- 2340 7100, vardagar 9-13. Buffén kostar 20 € och betalas på plats. Varmt välkomna!  
Läs mer

Lukascentret heter nu Petruscentret

I och med sammanslagningen mellan Markus- och Lukas församling till Petrus församling har namnen på några gemensamma lokaler nu uppdaterats. Namn som tidigare började med antingen Markus eller Lukas börjar nu med namnet Petrus. Det handlar om tre lokaler som byter namn. Lukascentret i Haga på Vespervägen 12 A kommer hädanefter att kallas Petruscentret. Också rummet i Malms kyrka och rummet i Månsas kyrka som tidigare kallats Markusrummet kommer från och med nu att kallas Petrusrummet. Det var Petrus församlingsråd som beslöt om namnändringarna under sitt möte i Petruscentret 5.9.2013.
Läs mer

Tron är logisk, Gud är god

Varför tror jag? En mycket relevant fråga! Det är trots allt min tro som mer än något annat har inflytande över hur jag lever mitt liv, så man kan med all rätt förvänta sig att jag har ett bra svar. Jag tror att det är hälsosamt för var och en att ställa sig denna fråga, eller om man inte tror, fråga sig varför man inte gör det. Jag upplever att det i den västerländska kontext som vi lever i finns en inbyggd skepsis mot tanken på en personlig Gud. Tron på Jesus som personlig frälsare, och framförallt tanken på att det skulle finnas en auktoritet som har inflytande över ens liv är provocerande för många.
När jag reflekterar över min tro finns det utan tvekan en intellektuell dimension som är väldigt viktig för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle tro på en Gud vars existens framstår som en logisk omöjlighet. Men jag upplever det mycket stimulerande att emellanåt lyssna till filosofer som argumenterar för och emot Guds existens: det är i linje med min analytiska läggning och det gör det också lättare för mig att förstå varför folk tror och varför de inte gör det. Tron är ändå mer för mig än ett teoretiskt antagande. Bibeln talar om ett liv i gemenskap med Gud. På samma sätt som en mänsklig relation är rätt fattig utan växelverkan mellan de berörda parterna skulle min tro vara fattig om den byggde enbart på ett intellektuellt antagande. Jag tror framförallt för att jag har sett att ett liv tillsammans med Gud är bättre än ett liv utan Gud.
Jag har märkt att när jag lägger en dag i Guds hand redan från morgonen blir det en bättre dag än när jag försöker leva en dag i tron att jag klarar mig själv. Jag märker att jag är en fridfullare och mera harmonisk medmänniska om jag lever livet tillsammans med Gud än om jag försöker kämpa framåt på egen hand. Man kan alltså säga att jag tror dels för att det framstår som det mest logiska alternativet och dels för att jag har märkt att Gud är god, trofast, tillfredsställande och hjälpande. En fråga som jag ofta ställer mig är om jag tror på Gud för den Han är eller om jag tror på Gud för allt det Han ger mig. Det är på samma sätt som med alla andra relationer. Om jag är vän med någon mest för att det ger mig fördelar kommer den relationen aldrig att vara så innerlig som om jag var vän med någon mest för att han är den han är. Jag hoppas och ber att min relation till Gud är grundad på den Han är mera än på det Han ger mig. Jag hoppas också att min tro gör mig beredd att följa Jesus oberoende av vad det kostar mig.
MATIAS SNICKARS, studerar automations- och systemteknik samt arbetar som ungdomsledare i Petrus församling
 
Läs mer