En negativ inställning påverkar också stämningen på arbetsplatsen och bland våra närmaste. Speciellt nu när det är dåliga tider, folk blir uppsagda och har det svårt, är det inte lätt att se ljust på tillvaron. För ett antal år sen gick jag igenom en svår och mörk period när både min far och en nära vän gick bort med några månaders mellanrum. Samtidigt gick jag igenom en kris i mitt arbete. Hur klarade jag mig? Hur kom jag vidare? Det som en bekant då sade till mig var till stor hjälp: ”Tänd ett ljus och förbanna inte mörkret!” Aposteln Johannes skriver: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5). Det ljus som min vän och Johannes talar om är Jesus Kristus. Han kan lysa upp vårt mörker.

Så här på hösten behöver vi mycket ljus. Förutom att det är den mörkaste tiden på året är dessutom vårt samhälle inne i en svår kris. Vi får vara med och tända ljus i mörkret. Det kan vi göra genom att möta de ensamma och dem som lever i ångest genom att uppmuntra varandra och komma ihåg det som vi kan vara tacksamma för. Ett uppmuntrande ord och en vänlig handling ger hopp och ljus i mörkret.

Tänd ditt adventsljus och se hur mörkret viker. Adventsljusen påminner oss om profeten Jesaja som försäkrar att ”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.”

Det ljus som Jesaja profeterade om är Jesus Kristus. Ett annat ofta citerat ord är Jesu ord: ”Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Joh 12:36). Att bli ett ljusets barn är en process som inte går i en handvändning. Men låt oss denna adventstid sprida Guds ljus, tända ljus för varandra och uppmuntra och inspirera varandra till att bli ljusets barn. När vi tänder advents- och julljusen vet vi att Gud är med oss. Han sände oss Jesus, konungen som nu i advent betvingar mörkrets makt och barnet i krubben, som också i år ger oss ljus, hopp, tröst och frälsning.

Jag önskar Dig och Din familj en välsignad och ljus advents- och jultid! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, Vintern 2013

 

Det händer positiva saker i Petrus församling, inte minst på ungdomsfronten. Det är sex år sedan jag senast var på konfirmandläger så i år såg jag verkligen fram emot lägret på Lekholmen. Jag var överraskad och glad över att så många hjälpledare var med. Flera av dem blev konfirmerade för några år sedan. Hur kommer det sig att de ännu vill vara med? Jag kunde konstatera att de har en mogen personlig tro och de samtalade mycket med konfirmanderna. På lägret fanns flere lovsångsband som skötte musiken och ledde sångerna.

Jag tror att församlingen är inne på rätt spår när vi hjälper barn och ungdomar att ta sin tro på allvar och stöda dem att växa i tron. Jag tror att den unga generationen kommer att förnya vår församling. Därför uppmanar jag er att be mycket för våra barn och ungdomar och deras familjer och ledare. Församlingen har alltid en framtid om den håller fast vid tron och är öppen för Guds ledning i den förnyelse som behövs.

Församlingens förvandling märks också i det ökade antalet frivilliga. Flera personer har kommit fram till mig och sagt: ”Jag skulle vilja ha en uppgift i församlingen”. De anställda behövs men medlemmarna är minst lika viktiga. De visar vad församlingen är och vad den står för. Församlingens rikedom är inte i fastigheter och byråkrati utan människorna. Förbönskvällarna i Munkshöjdens kyrka varannan tisdag kväll är också en källa till glädje och inspiration. Det var i januari 1973 som kvällarna startade. Många har under årens lopp fått se att Gud har gripit in och förvandlat deras liv. Gud har helat sjuka och gett många en levande tro på Jesus Kristus. Gud ger ibland ”mer än vi kan be eller tänka!” som det står i Efesierbrevet. Jag ser att församlingen har en framtid! Gud överraskar oss genom att han griper in i vår vardag. Jag önskar att du skall få erfara Guds godhet och omsorg denna höst.

Välkommen med i församlingsgemenskapen och verksamheten!

Jag önskar er alla en välsignad höst! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, hösten 2013

För ett par veckor sedan diskuterade de förtroendevalda, de ledande tjänstemännen och kyrkoherdarna i Helsingfors kyrkans kris. Medlemsantalet i Helsingfors ligger strax under 60 %, vilket betyder att 4 av 10 personer inte hör till kyrkan. Fullmäktiges tidigare ordförande, sanitetsgeneralmajoren i reserven Timo Sahi, konstaterade att det inte finns någon samfällighet i hela norra Europa som har så stora resurser som Helsingfors kyrkliga samfällighet. Men medlemsutvecklingen går brant nedåt. Vad beror det på? Jag anser att vi inte får nöja oss med att konstatera att folks inställning har ändrat. Vad skall vi göra i denna situation?

Pastor Teemu Laajasalo, nybliven kyrkoherde i Kallion seurakunta i Helsingfors, konstaterade vid samma krismöte att kyrkan på 30 år har förlorat 15 % av sina medlemmar. Antalet anställda har under samma tid mer än fördubblats från 10 000 till 21 000! Man behöver inte vara någon krutuppfinnare för att förstå att det är något i arbetet som inte fungerar. Kyrkoherde Laajasalo konstaterade träffande att det inte blir plats för några medlemsinsatser i en kyrka med så många anställda. Folket tycker att de anställda får sköta församlingsarbetet. De är så många att de inte behöver några medhjälpare! Dessutom är balansen mellan den inåtriktade och utåtriktade verksamheten snedvriden. Av den inåtriktade verksamheten går 80–90 % av arbetsinsatsen till att ta hand om de färdigt ”friska och rättfärdiga”, för att använda Jesu eget uttryck. Många anställda ryggar för utmaningen att träna medlemmarna till ett aktivt medansvar i evangelisation, gudstjänster och diakoni där behoven att hjälpa ensamma, utslagna, sjuka och fattiga är skriande. Nu måste församlingarnas vision och verksamhet förnyas och bli mera utåtriktad. Kyrkans adelsmärke är en utåtriktad verksamhet.

Jag tror att kyrkans andliga och ekonomiska kris kan leda till en verklig förnyelse. Vi be- höver mindre fastigheter och färre men mera motiverade an- ställda som har Guds Ord som rättesnöre. Anställda som till- sammans med sina församlings- medlemmar skapar en modig och utåtriktad församling. Då skulle Nya Testamentets tanke med oss kristna förverkligas: vi är medlemmar i Kristi kropp.

Nu behövs förnyelse. Församlingen skall enligt Martin Luther leva i ständig reformation! Inte som nu i en allt mera cementerad stagnation. Jag önskar er en välsignad och fin sommar! Låt oss be om förnyelse i vår församling! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, våren 2013