Första advent

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Första söndagen i advent – din konung kommer i ödmjukhet åsna

Jag är en åsna

Det kan hända att jag är en åsna. Antagligen är det så. Och det känns både spännande och samtidigt skönt. Gud har nämligen en plan för något fantastiskt som ska hända och han väljer ut åsnor för att ​denna plan ska bli verklighet. Det är spännande. Och det känns skönt att det är han som väljer. Det är inte åsnan som bestämmer att den minsann är så speciell att Jesus nog bör rida in i Jerusalem på den. Det är Jesus som ser åsnan och han har en plan för den. Antagligen är ​det inte en väldigt enastående åsna. Troligen är det en ganska vanlig åsna. Men den passar in just i det som Gud har tänkt. Och när åsnan är ödmjuk och tjänar – då lyfts Jesus upp och han blir mera synlig. Det är inte dåligt. Folk ropar ”Hosianna!” när åsnan kommer. Men inte för hans skull utan för den som han har med sig.

Jag vill nog vara en åsna i år. Hur är det med dig? Och Gott nytt år, förresten!
 
Daniel Björk
Tf kyrkoherde
Läs mer

Att hänga med

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

”Vi gillar inte deras sound​. Dessutom är gitarrmusik på väg ut.” lär en självsäker direktör på skivbolaget Decca ha sagt, när han tackade nej till skivkontrakt med The Beatles. År 1949 skrev den kända tidsskriften Popular Mechanics ​att ”Det är helt möjligt att datorer i framtiden inte väger mera än 1,5 ton.” och ännu 1977 ansåg chefen för Digital Equipment Corp att ”Det finns ingen anledning till att någon skulle vilja ha en dator hemma.” Samhället förändras och det är inte lätt att hänga med, inte ens för experter. Hur ska vi som församling kunna göra det?

Vissa saker ändras. Vi lever inte längre på romarrikets tid. Vi skriver inte längre med fjäderpenna på papyrus, vi talar inte grekiska och vi går inte klädda i toga som Paulus gjorde. Den kristna församlingen har alltid tagit till sig nya och effektiva sätt för att kunna förmedla de goda nyheterna. Musikstil, kommunikationssätt, gudstjänst och organisation har ständigt utvecklats.

Men vissa saker ändras aldrig. Jesus är den samme. ”Han är densamme i går och i dag och i evighet.” (Heb 13:8) Bibeln är den samma. ”Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.” (Jes 40:8). Sanningen är den samma. ”Han ska hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han både kan uppmuntra med sund undervisning och tillrättavisa motståndarna.” (Tit 1:9). Innehållet i tron förändras aldrig. Men vi behöver förändras för att kunna vara den församling Gud vill att vi ska vara för vår tid.

gräs

Så hur berättar vi om Jesus och vad han gjort för oss i ett samhälle som ser väldigt annorlunda ut än det gjorde för bara några år sedan? När världsbild, moraluppfattning, synen på tro och kyrka har ändrats radikalt? Någon har sagt: ”Att vara kristen är att leva som Jesus skulle ha gjort om han hade levat ditt liv.” Det är bra sagt. Om Jesus hade haft dina omständigheter, din familj, dina grannar, dina ansvarsuppgifter. Hur skulle han gjort då? Vad skulle Jesus ha gjort om han jobbat på din arbetsplats? Det är inte alltid lätt att svara på men det är rätt fråga att ställa sig.

Gud kallar oss att leva nära honom, nära varandra som församling och att älska våra grannar och vår stad. För att kunna göra det måste vi mötas i ärliga samtal om tron och livet. Jag uppmuntrar dig att bjuda med din granne och din kollega på Alphakursen som börjar i oktober, att öppna ditt hem för en smågrupp i höst, att komma med och dela gemenskapen vid våra gudstjänster och framförallt att be för vår församling och vår stad. Det kristna livet ska levas tillsammans. Du hänger väl med?



Daniel Björk, tf kyrkoherde
September 2015

Läs mer

Älska dina fiender

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

”Älska dina fiender”. Vad menar Jesus? Tror han verkligen att jag ska kunna ha varma känslor för folk som sårat mig, som baktalar, som ljuger, som vill missförstå och förstöra? ”Om nån tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.” Va? ”Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.” Jesus är inte lite naiv, kan man tycka.

Och ändå. Något inom mig säger att han har rätt. Kanske det finns ett bättre sätt? Jesus verkar på fullt allvar tro på en annan slags värld. Han bjuder oss att tro och arbeta för en sådan värld tillsammans med honom.

Dessutom så handlar ”kärlek” i Bibeln sällan om känslor. Kärlek är alltid handling. Jag behöver alltså inte ens ha varma och luddiga känslor, ​jag kan göra gott mot andra​​ ändå. Fiender vet jag inte ens om jag har några, men nog finns det många i min närhet som jag kunde visa mera kärlek än jag gör. Hur är det med dig?
Älska era fiender
Daniel Björk, tf kyrkoherde.
Juli 2015
Läs mer

En ny början

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Jag tittar väldigt lite på TV nuförtiden. Men ett program som jag alltid gillat är Extreme Makeover: Home Edition. Idén är enkel. Man väljer ut en behövande familj och tillsammans med ett hundratal frivilliga bygger man ett nytt hus åt dem. Det kan vara familjer som fått sina liv förstörda av sjukdom, naturkatastrofer eller dödsfall. Ofta samlar man även in pengar för barnens skolgång, mediciner eller kanske till en ny bil. Det är förstås en helt överväldigande upplevelse för familjerna som blir utvalda. Familjerna gråter när de ser sitt nya hus och många utbrister: ”Oh my God!” Åh, min Gud. För många av familjerna blir det som en ny början. De har kämpat med svårigheter och motgångar under en lång tid. Nu vågar de igen börja tro att något gott kan hända också dem. De får hopp för framtiden. En ny människa En orsak till varför jag gillar programmet är nog att det påminner om vad Gud vill göra i våra liv. Gud är i Makeover-branschen. Men Gud nöjer sig inte med att göra om våra hus. Han vill göra något mycket större. Gud vill göra om hela vårt liv. De människor som Jesus mötte fick sina liv förvandlade. Lärjungarna fick ett nytt mål och en ny mening för sina liv. De hade alla haft en uppfattning om hur deras liv skulle se ut i framtiden: Petrus jobbade i familjeföretaget med sin fiskebåt, Matteus som tjänsteman vid skatteförvaltningen, osv. När de mötte Jesus förändrades allt. Jesus gav dem ett nytt sätt att tänka, en ny identitet och ett nytt uppdrag. Jesus upprättade människor som gick hukade genom livet. Han gav en ny chans till dem som ingen räknade med. Gud vill gripa in också i ditt liv den här våren. Han har en dröm och en längtan för ditt liv som är större än vad du själv vågar tro. Jesus vill ge dig en ny identitet och ett nytt sätt att tänka. Tillsammans i församlingen får vi vara med och ge människor en ny start, ett nytt hopp och ett nytt liv. Gud_gor_stigar Jag vill gärna börja min tid som kyrkoherde i Petrus med samma ord som Bengt Lassus slutade med. I den sista ledaren i Petrusbladet som Bengt skrev som kyrkoherde, säger han: ”Evangeliet är en kraft till frälsning, till ett nytt och förändrat liv. Till ett liv med mening och mål – till ett evigt liv!” Amen. Min uppmaning till dig blir att lyssna till Gud den här våren. Han gör något nytt just nu. Vad vill han att göra i ditt liv? Daniel Björk signatur Helsingfors, April 2015
Läs mer

Den blomstertid nu kommer!

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Sommaren står för dörren. Snart sjunger vi igen ”Den blomstertid nu kommer…” utan att trampa på religionsfrihetsivrarnas ömma tår. Riksdagens grundlagsutskott har gett grönt ljus för vår traditionella sommarpsalm på skolornas avslutning. Diskussionen är i full gång om morgonsamlingarna och religionens plats i det offentliga rummet. Det senaste budet är att man inte får tvinga någon att mot sin vilja delta i morgonsamlingarna. Rapporteringen om kristen tro i våra nordiska medier är ofta negativ. Man är rädd för att tron på Gud får en för framträdande plats i vårt samhälle. Förhastat drar man slutsatsen att samhället inte behöver religionsundervisning och konfessionella morgonsamlingar.
Det som man också lyfter fram i religionsdebatten är att tro och vetenskap inte går att förena. Jag lyssnade för ett par veckor sedan på professorn i matematik vid universitet i Oxford John Lennox som höll en föreläsning vid Helsingfors Universitet om vetenskap och tro. Han konstaterade att det är kyrkan och kristendomen som i många fall har banat väg för folkundervisningen och klostren på medeltiden var centra för forskning och nytänkande. Kring klostren och katedralerna har de berömda universiteten i Oxford och Cambridge vuxit fram. Jag får en känsla av att det allt mer sekulariserade samhället medvetet vill förtränga det här. Dessutom är det ju fortfarande så att den kristna missionen i utvecklingsländerna främjar läskunnigheten och arbetar för att också de som inte haft möjlighet att gå i skola skall få den möjligheten. Vad är vi rädda för? Visst är det förkastligt att man använder religionen och tron på Gud som ett slagträ för att tvinga folk att följa vissa dogmer. Klart är att det finns många exempel på att kyrkan under historiens gång på felaktiga grunder har fördömt forskare som inte hållit sig till kyrkans lära. Men det utesluter inte det faktum att kyrkan och klostren också har varit centra för bildning och kultur.
Det är vanligt att vi överreagerar på missbruk och därför finns det idag en stark beställning på att slopa allt som har med religion att göra från det offentliga rummet. Då ligger det nära till hands att vi slänger ut barnet med badvattnet. Vi börjar underminera den kristna värdegrund och den starka rättsmoral som våra nordiska samhällen bygger på. En bred religionsundervisning i skolan med konfessionella morgonsamlingar ger eleverna en sund andlig identitet och bevarar den värdegrund som vi sedan århundraden har haft i våra nordiska länder. Samtidigt lär eleverna sig att värdesätta sin egen tro och att visa respekt för elever med en annan religiös bakgrund. De flyktingar som kommer till Finland har ofta en stark gudstro, även om de inte är kristna, och de har ingen förståelse för att vi blygs för vårt religiösa arv och vår kristna tro. Låt oss frimodigt sjunga ”Den blomstertid nu kommer” och slå vakt om morgonsamlingarna!
Jag önskar er en välsignad och fin sommar! BENGT LASSUS, kyrkoherde, våren 2014
Läs mer

En delad värld

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Under en missionsresa till Senegal för ett par veckor sedan insåg jag på nytt hur djup den ekonomiska klyftan är mellan Europa och Afrika. Det som en sexpersoners finländsk familj använder till mat för två dagar motsvarar en månadslön för en nattvakt i Senegal! Vi lever i en delad värld. Men rikedomen mäts inte enbart i pengar. Senegalesernas stora rikedom ligger i en glad social gemenskap som vi har mycket att lära av. Det är inte enbart ekonomin utan också de väpnade konflikterna som splittrar vår värld. Inbördeskrigen skapar misstro och bitterhet mellan folkgrupper i många länder. Men vi behöver inte enbart tänka globalt utan också i vårt eget land kämpar folk med fattigdom och utslagning. Jag har nyss läst Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20 där han mycket dramatiskt beskriver hur han hela sitt liv tvingats leva med fattigdom och depression närvarande. Och samhällets hjälp har inte räckt till. En delad värld och ett orättvist samhälle också hos oss? Ja, idag är det allt fler som måste dela den verklighet som Mathias beskriver.
Hur kan vi förändra vårt samhälle och vår värld? Kyrkan har i alla tider försökt ställa sig på de svagas sida, men tyvärr inte alltid lyckats. Men den kristna kyrkan har kommit igen och aldrig förlorat tron på evangeliets kraft att förändra människor och samhällen. Evangeliet har genom historien inspirerat folk till att skapa samhällen som bygger på kärlek, försoning, rättvisa och solidaritet. Evangeliet om Jesu Kristi kär- lek och nåd behöver förkunnas för alla folk, men vi måste också leva ut det i vår egen närmiljö. Se och möt din nästas nöd i ord och handling! Du kan göra det till exempel genom att delta i Insamlingen Gemensamt Ansvar eller gå med i diakonins hjälpteam.
Jag önskar Dig en välsignad fortsättning på det nya året! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, vintern 2014
Läs mer

Och Ljuset lyser i mörkret!

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

I mörka tider är det inte lätt att se ljust på tillvaron. Alltid finns det något man kan klaga på och kritisera. Också om det finns ljuspunkter i tillvaron ser man bara de mörka sidorna. Aldrig är man riktigt glad.
En negativ inställning påverkar också stämningen på arbetsplatsen och bland våra närmaste. Speciellt nu när det är dåliga tider, folk blir uppsagda och har det svårt, är det inte lätt att se ljust på tillvaron. För ett antal år sen gick jag igenom en svår och mörk period när både min far och en nära vän gick bort med några månaders mellanrum. Samtidigt gick jag igenom en kris i mitt arbete. Hur klarade jag mig? Hur kom jag vidare? Det som en bekant då sade till mig var till stor hjälp: ”Tänd ett ljus och förbanna inte mörkret!” Aposteln Johannes skriver: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5). Det ljus som min vän och Johannes talar om är Jesus Kristus. Han kan lysa upp vårt mörker.
Så här på hösten behöver vi mycket ljus. Förutom att det är den mörkaste tiden på året är dessutom vårt samhälle inne i en svår kris. Vi får vara med och tända ljus i mörkret. Det kan vi göra genom att möta de ensamma och dem som lever i ångest genom att uppmuntra varandra och komma ihåg det som vi kan vara tacksamma för. Ett uppmuntrande ord och en vänlig handling ger hopp och ljus i mörkret.
Tänd ditt adventsljus och se hur mörkret viker. Adventsljusen påminner oss om profeten Jesaja som försäkrar att ”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.”
Det ljus som Jesaja profeterade om är Jesus Kristus. Ett annat ofta citerat ord är Jesu ord: ”Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Joh 12:36). Att bli ett ljusets barn är en process som inte går i en handvändning. Men låt oss denna adventstid sprida Guds ljus, tända ljus för varandra och uppmuntra och inspirera varandra till att bli ljusets barn. När vi tänder advents- och julljusen vet vi att Gud är med oss. Han sände oss Jesus, konungen som nu i advent betvingar mörkrets makt och barnet i krubben, som också i år ger oss ljus, hopp, tröst och frälsning.
Jag önskar Dig och Din familj en välsignad och ljus advents- och jultid! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, Vintern 2013
Läs mer

Vad händer i Petrus församling?

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Ibland frågar folk: ”Hur går det egentligen för församlingen när det är så många som skriver ut sig?” Ja, hur är det – har vår församling och vår kyrka en framtid?
Det händer positiva saker i Petrus församling, inte minst på ungdomsfronten. Det är sex år sedan jag senast var på konfirmandläger så i år såg jag verkligen fram emot lägret på Lekholmen. Jag var överraskad och glad över att så många hjälpledare var med. Flera av dem blev konfirmerade för några år sedan. Hur kommer det sig att de ännu vill vara med? Jag kunde konstatera att de har en mogen personlig tro och de samtalade mycket med konfirmanderna. På lägret fanns flere lovsångsband som skötte musiken och ledde sångerna.
Jag tror att församlingen är inne på rätt spår när vi hjälper barn och ungdomar att ta sin tro på allvar och stöda dem att växa i tron. Jag tror att den unga generationen kommer att förnya vår församling. Därför uppmanar jag er att be mycket för våra barn och ungdomar och deras familjer och ledare. Församlingen har alltid en framtid om den håller fast vid tron och är öppen för Guds ledning i den förnyelse som behövs.
Församlingens förvandling märks också i det ökade antalet frivilliga. Flera personer har kommit fram till mig och sagt: ”Jag skulle vilja ha en uppgift i församlingen”. De anställda behövs men medlemmarna är minst lika viktiga. De visar vad församlingen är och vad den står för. Församlingens rikedom är inte i fastigheter och byråkrati utan människorna. Förbönskvällarna i Munkshöjdens kyrka varannan tisdag kväll är också en källa till glädje och inspiration. Det var i januari 1973 som kvällarna startade. Många har under årens lopp fått se att Gud har gripit in och förvandlat deras liv. Gud har helat sjuka och gett många en levande tro på Jesus Kristus. Gud ger ibland ”mer än vi kan be eller tänka!” som det står i Efesierbrevet. Jag ser att församlingen har en framtid! Gud överraskar oss genom att han griper in i vår vardag. Jag önskar att du skall få erfara Guds godhet och omsorg denna höst.
Välkommen med i församlingsgemenskapen och verksamheten!
Jag önskar er alla en välsignad höst! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, hösten 2013
Läs mer

Kris leder till förnyelse

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Enligt kyrkans forskningsrapport (2008–11) hör knappt 77 % till den lutherska kyrkan i vårt land. För 30 år sedan hörde 92 % till kyr- kan. Dessutom har 26 % av medlemmarna de senaste åren funderat på att lämna kyrkan. År 2011 döptes 78 % av de nyfödda barnen. Fyra år tidigare var siffran 84 %. Det är oroande för kyrkans ledning och oss anställda att medlemsantalet går ned, men det mest alarmerande är ändå förändringen i det som man tror på. Det här märks speciellt bland unga i åldern 15–29 år, det vill säga den grupp som potentiellt är kyrkans framtid. För mera detaljerade uppgifter se Mikael Nyströms artikel ”Utmanad kyrka” på sidan fyra i denna tidning.
För ett par veckor sedan diskuterade de förtroendevalda, de ledande tjänstemännen och kyrkoherdarna i Helsingfors kyrkans kris. Medlemsantalet i Helsingfors ligger strax under 60 %, vilket betyder att 4 av 10 personer inte hör till kyrkan. Fullmäktiges tidigare ordförande, sanitetsgeneralmajoren i reserven Timo Sahi, konstaterade att det inte finns någon samfällighet i hela norra Europa som har så stora resurser som Helsingfors kyrkliga samfällighet. Men medlemsutvecklingen går brant nedåt. Vad beror det på? Jag anser att vi inte får nöja oss med att konstatera att folks inställning har ändrat. Vad skall vi göra i denna situation?
Pastor Teemu Laajasalo, nybliven kyrkoherde i Kallion seurakunta i Helsingfors, konstaterade vid samma krismöte att kyrkan på 30 år har förlorat 15 % av sina medlemmar. Antalet anställda har under samma tid mer än fördubblats från 10 000 till 21 000! Man behöver inte vara någon krutuppfinnare för att förstå att det är något i arbetet som inte fungerar. Kyrkoherde Laajasalo konstaterade träffande att det inte blir plats för några medlemsinsatser i en kyrka med så många anställda. Folket tycker att de anställda får sköta församlingsarbetet. De är så många att de inte behöver några medhjälpare! Dessutom är balansen mellan den inåtriktade och utåtriktade verksamheten snedvriden. Av den inåtriktade verksamheten går 80–90 % av arbetsinsatsen till att ta hand om de färdigt ”friska och rättfärdiga”, för att använda Jesu eget uttryck. Många anställda ryggar för utmaningen att träna medlemmarna till ett aktivt medansvar i evangelisation, gudstjänster och diakoni där behoven att hjälpa ensamma, utslagna, sjuka och fattiga är skriande. Nu måste församlingarnas vision och verksamhet förnyas och bli mera utåtriktad. Kyrkans adelsmärke är en utåtriktad verksamhet.
Jag tror att kyrkans andliga och ekonomiska kris kan leda till en verklig förnyelse. Vi be- höver mindre fastigheter och färre men mera motiverade an- ställda som har Guds Ord som rättesnöre. Anställda som till- sammans med sina församlings- medlemmar skapar en modig och utåtriktad församling. Då skulle Nya Testamentets tanke med oss kristna förverkligas: vi är medlemmar i Kristi kropp.
Nu behövs förnyelse. Församlingen skall enligt Martin Luther leva i ständig reformation! Inte som nu i en allt mera cementerad stagnation. Jag önskar er en välsignad och fin sommar! Låt oss be om förnyelse i vår församling! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, våren 2013
Läs mer

Karneval och fasta

Skrivet av Kansliet på Postad i Kyrkoherdens blogg

Karneval – ett långt tåg av glada människor som sjunger och dansar samba, blomsmyckade bilar, folk som trängs och festar på soliga gator och stränder. Vi har sett de här bilderna från Sydamerika och Rio de Janeiro. Hur hör en karneval ihop med fastan? Ordet karneval kommer från latinet och betyder ”farväl till köttet”. De sista veckorna före fastan inleds ordnas karnevaler i framför allt den katolska världen. Med karnevalerna säger man farväl till de köttsliga fröjderna och går in en 40 dagars fasta före påsken. Man vill leva ett enklare liv. När jag skriver det här är det askonsdag, fastans första dag. Att klä sig i säck och aska är ett gammat uttryck för den fastetradition som man praktiserade på Jesu tid. Enkelhet i klädseln och aska i håret signalerade ett avhållsamt liv i bön. I den protestantiska världen dit vi lutheraner också räknar oss tar vi i allmänhet lätt på uppmaningen att fasta. Hur kan vi fasta? Från vår tid i Senegal på 70- och 80-talet kommer jag ihåg att katolikerna avhöll sig från att äta kött, i stället hade de fisk på menyn. Det var en klar markering att leva ett enklare liv.
Men fastan gäller inte enbart maten. Fastans uppgift är att påverka hela vårt liv, kropp själ och ande. Den som fastar säger nej till att leva ett egoistiskt liv, ens egen vilja och önskningar får inte stå i centrum. Det här går stick i stäv mot det som är tidens melodi. Jörn Donner, en av vårt lands mest kända författare och filmskapare, sade i det populära TV programmet Skavlan att Ingmar Bergman en gång gav honom rådet: Var trogen mot dig själv! Det är alltså du, din vilja och dina önskningar som står i centrum. Om vi lever enligt det rådet ignorerar vi och sårar våra medmänniskor.
Mirjam Kalland skrev för ett par veckor sedan i Hufvudstadsbladet att barnens och de ungas välfärd är ett honnörsord i många festtal, men ändå mår många väldigt dåligt. Bibeln talar om att vi skall älska vår nästa som oss själva. Det gäller också barn och ungdomar. Det innebär något helt annat än Ingmar Bergmans råd. Jesus säger i Luk.9:23-24:”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.” Det har i olika undersökningar konstaterats att fastan är bra för vår hälsa, men den är framför allt bra för vår andliga hälsa. Att fasta betyder att vi säger nej till oss själva och vårt självcentrerade liv. Under fastetiden behöver vi ta mera tid till att tänka på Gud, att hans vilja får ske i vårt liv. Till en rätt fasta hör bönen. Be till Gud om att du får en personlig tro på Jesus Kristus.
Be att Guds kärlek inspirerar dig till att hjälpa och tjäna din nästa. Då finner du livets mening. Då vinner du ditt liv.
Jag önskar dig en välsignad fastetid och en Glad Påsk!. BENGT LASSUS, Kyrkoherde, vintern 2013
Läs mer