Den nordiska välfärden och tryggheten naggas i kanterna. Den globaliserade ekonomin delar lätt in människorna i ett A- och B-lag. Dödskjutningarna skakar rejält om oss. I princip kan det smälla var som helst trots att säkerhetspolisen försäkrar att inga kopplingar finns till vårt land. Det blir svårare att hålla fast vid talet om det öppna och trygga samhället. Samtidigt är det helt klart att vi på alla nivåer vill arbeta för det.
När vi råkar ut för kriser av olika slag brukar tron på Gud bli mera aktuell. Folk söker sig till kyrkor och kapell för att dela varandras sorg genom att gråta tillsammans och söka tröst hos Gud. Samtidigt hänger den genom alla tider aktuella frågan i luften: Var fanns Gud när det här fick hända? Eller konfirmandernas formulering: Om Gud är allsmäktig och lät det här hända så är han varken kärleksfull eller allsmäktig? Någon kanske försöker svara genom att säga att det är nog bäst att inte blanda in Gud i den här frågan eller alternativt: Det onda och destruktiva finns nu en gång för alla här i världen. Vi får, liksom människor i alla tider gjort, finna oss i att ondskans konsekvenser kan vara mycket ödesdigra.
Men de svaren löser inte vårt trygghetsbehov och svarar inte heller på frågan om vi alls kan lita på att Gud griper in i vår situation. Människor har i alla tider tvivlat på Guds kärlek och ifrågasatt honom som en garant för vår trygghet. Det är ingenting nytt att vi inte har förtroende för Gud. Jag kommer ihåg en fråga som jag fick inför min prästvigning för snart fyrtio år sedan. Vad är egentligen tro? I vårt samtal kom vi till att problemet och grundsynden är att vi inte har förtroende för Gud. Vi både ifrågasätter hans existens och hans förmåga att garantera trygghet och hjälp i vårt liv. Så är fallet med de flesta av oss, men kanske inte så för Bibelns troshjältar .
Men det gällde nog också Bibelns kända profiler, de som tidigare hade sett hur Gud hade gripit in i deras liv. Låt oss ta ett par av Gamla Testamentets mera kända trosprofiler Gideon och Mose. När de fick viktiga ledaruppdrag av Gud började de genast protestera. De ifrågasatte Guds kompetens att leda dem och ge dem den framgång de behövde. Gideon satt på natten ut ull på marken och sade att om ullen på morgonen är daggvåt men den omgivande marken är torr så kan han tro och lita på Gud. På morgonen var ullen full av vatten och marken torr. Ändå ville han upprepa testet men tvärtom så att ullen skulle vara torr och marken våt. Efter de här två testen fick han mera tro på Guds möjligheter. Troshjältarna tvivlade men lärde sig småningom att lita på Guds närvaro och hans omsorg.
Jag tror att vägen till tro och trygghet på Gud inte är rak och lätt. Att tro på Gud är också att våga gå i närkamp med oss själva och våra tvivel. För de flesta männskor växer tron fram så småningom. Tron behöver tid för att bli starkare. Trosvägen är ibland knölig och svår men jag har fascinerats av att jag mer och mer vågar lägga mina bekymmer i Guds hand. Det betyder inte att Gud löser alla våra problem. Vi får inte svar på våra tvivel på en gång. Men när vi upplever ett litet vardagsunder växer också vår tro på Guds möjligheter.
Jag utmanar dig att som Gideon att pröva Gud med dina frågor och dina tvivel. Gud kan ge oss mera än vi anar. Han kan vara garanten för en större trygghet i en allt osäkrare värld.
Jag önskar att vi i Petrus tillsammans kan vandra vidare och uppmuntra varandra att tro. Jag vill arbeta för att vår verksamhet och vår församlingsgemenskap gör Gud mera verklig och personlig.
Jag vill önska dig och dina närmaste en fin och välsignad höst!
BENGT LASSUS, kyrkoherde, sensommaren 2011