Det är fascinerande med passionerade människor. De är ofta motiverade, glada och inspirerande. Det verkar som om deras energi och livslust aldrig tar slut. Nelson Mandela, som senare blev Sydafrikas första färgade president, satt 27 år i fängelse på Robben Island. Orsaken var att han vägrade acceptera att människor behandlas olika på grund av sin hudfärg. Att vara passionerad kan också ha en annan sida. Passionerade personer kan bli väldigt ensidiga och egoistiska. Det finns varken rum för något annat eller någon annan. Picasso, en otroligt passionerad och produktiv konstnär, sårade många människor i sin närhet. Det konstnärliga skapandet gick före allt annat. Vad är vår passion i Petrus församling? Är det att leva ett härligt och bekvämt liv med högsta möjliga utdelning? Ordet passion kan också betyda lidande och det öppnar nya perspektiv. Mel Gibsons film ”The Passion of the Christ” handlar om hur Kristus led och offrade sig för de sjuka, fattiga och utstötta, för att ge alla frid och förlåtelse. Kristus var passionerad av sanningen och av en fullkomlig kärlek till nästan. Han kunde inte acceptera falskhet och likgiltighet hos troende människor. Lidandet, ångesten och ondskan bara ökar i vår närhet. Det besinningslösa våld och den nöd som finns i familjerna idag skrämmer och upprör oss. Det verkar som om samhället kommer till korta. Nu debatterar de politiska partierna som bäst om hur man skall få äldreomsorgen att fungera. Vi kan som kyrka och församling inte enbart göra undersökningar om nöden och informera om att vi finns till. Det är ett halvhjärtat alternativ och det är en orsak till att folk lämnar kyrkan och församlingarna. Vi kan inte heller delegera vårt engagemang enbart till diakonissorna. Det räcker inte. Kristi kärlek tvingar oss alla att handla konkret och gå ut till våra lidande medmänniskor. En växande församling har medlemmar som är passionerade och villiga att uppoffra sig för andra. Jag önskar Dig en välsignad höst med ett passionerat engagemang! BENGT LASSUS, kyrkoherde, sensommaren 2012