Nittonhundratalet och början av tjugohundratalet har kännetecknats av kriser, krig och katastrofer. Den stora jordbävningen i Los Angeles den 18 april 1906 mätte 8,3 på Richterskalan. Många omkom och 250 000 människor blev hemlösa.
Det nationella uppvaknandet i Europa ledde indirekt till det första världskriget. Börskraschen på Wall Street 1929 blev upptakten till den svåra ekonomiska krisen på 1930-talet. Under andra världskriget fick 50 miljoner människor sätta livet till. Efter kriget fick många länder leva under kommunistiskt förtryck.
Vi har haft olje- och energikriser och just nu är jordens uppvärmning ett hot mot hela vår existens. Efter chocken med tsunamin kom den fruktansvärda jordbävningen i Haiti. I vårt land kämpar vi med den pågående globala ekonomiska krisen. Kriser och katastrofer har mänskligheten alltid drabbats av så i ett längre perspektiv är inte de senaste hundra åren så speciella.
Hur möter vi stora kriser i dagens värld? Det finns en större beredskap än tidigare och ett effektivare nätverk att sätta in konkreta hjälpåtgärder. Det ser vi i Haiti där hjälpen nu når den lidande befolkningen. Det intressanta är att årets Gemensamt Ansvar insamling går till Haiti. Beslutet gjordes inte nu utan i mars 2009!
Vi hjälper men samtidigt frågar vi oss: Varför måste jordbävningen för några veckor sedan drabba ett område som hör till de fattigaste i världen? Vi ställer den klassiska frågan: Var är Gud? Kunde inte han som är allsmäktig ha förändrat detta? Jag kan inte ge ett uttömmande svar på dessa frågor, men ett svar är kärleken som inte blir handlingsförlamad på grund av alla obesvarade frågor. Kärleken tar tag i problemen och handlar för att rädda liv och lindra nöden. Det är det mönster som vi ser i Jesus liv och i den kristna församlingen. Jesus sökte sig till de utslagna, de lidande och till de sörjande anhöriga för att trösta.
Vi måste alltid stå på de lidandes sida. Vi måste försöka göra det bästa av en svår situation istället för att enbart klaga och anklaga. Jesus Kristus vill vara där nöden är som störst. Han möter oss när vi i vår nöd ropar till honom och genom den medmänniska som möter dig. Vår kris, medmänniskornas kris, kan bli ett möte med Kristus. Låt oss be att Kristus får bli världens hopp och ljus som vi sjunger om nu på söndag, kyndelsmässodagen.
Låt oss i Petrus församling möta varandra, stöda varandra och de lidande och de hungrande både i vår egen närmiljö och i andra länder.
Jag önskar Dig en välsignad vintertid!
BENGT LASSUS, kyrkoherde, vintern 2010