Tron är logisk, Gud är god
Varför tror jag? En mycket relevant fråga! Det är trots allt min tro som mer än något annat har inflytande över hur jag lever mitt liv, så man kan med all rätt förvänta sig att jag har ett bra svar. Jag tror att det är hälsosamt för var och en att ställa sig denna fråga, eller om man inte tror, fråga sig varför man inte gör det.
Jag upplever att det i den västerländska kontext som vi lever i finns en inbyggd skepsis mot tanken på en personlig Gud. Tron på Jesus som personlig frälsare, och framförallt tanken på att det skulle finnas en auktoritet som har inflytande över ens liv är provocerande för många.
När jag reflekterar över min tro finns det utan tvekan en intellektuell dimension som är väldigt viktig för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle tro på en Gud vars existens framstår som en logisk omöjlighet. Men jag upplever det mycket stimulerande att emellanåt lyssna till filosofer som argumenterar för och emot Guds existens: det är i linje med min analytiska läggning och det gör det också lättare för mig att förstå varför folk tror och varför de inte gör det.
Tron är ändå mer för mig än ett teoretiskt antagande. Bibeln talar om ett liv i gemenskap med Gud. På samma sätt som en mänsklig relation är rätt fattig utan växelverkan mellan de berörda parterna skulle min tro vara fattig om den byggde enbart på ett intellektuellt antagande. Jag tror framförallt för att jag har sett att ett liv tillsammans med Gud är bättre än ett liv utan Gud.
Jag har märkt att när jag lägger en dag i Guds hand redan från morgonen blir det en bättre dag än när jag försöker leva en dag i tron att jag klarar mig själv. Jag märker att jag är en fridfullare och mera harmonisk medmänniska om jag lever livet tillsammans med Gud än om jag försöker kämpa framåt på egen hand.
Man kan alltså säga att jag tror dels för att det framstår som det mest logiska alternativet och dels för att jag har märkt att Gud är god, trofast, tillfredsställande och hjälpande. En fråga som jag ofta ställer mig är om jag tror på Gud för den Han är eller om jag tror på Gud för allt det Han ger mig. Det är på samma sätt som med alla andra relationer. Om jag är vän med någon mest för att det ger mig fördelar kommer den relationen aldrig att vara så innerlig som om jag var vän med någon mest för att han är den han är.
Jag hoppas och ber att min relation till Gud är grundad på den Han är mera än på det Han ger mig. Jag hoppas också att min tro gör mig beredd att följa Jesus oberoende av vad det kostar mig.
MATIAS SNICKARS, studerar automations- och systemteknik samt arbetar som ungdomsledare i Petrus församling