Drömmen om en lyckligare tillvaro och en skönare värld har i alla tider drivit utvecklingen framåt. De som idag är över nittio eller hundra år har bevittnat en teknisk revolution som saknar motstycke i historien, och som helt har förändrat vårt sätt att leva. För drygt hundra år sedan kunde man inte tänka sig att på några timmar resa på semester till Kanarieöarna. På några sekunder kan man flytta över tiotals miljoner dollar från ett bankkonto i London till ett bankkonto i Shanghai. Ett hjärta som slutar fungera kan bytas ut och patienten kan bokstavligen få ett nytt liv.
Det som ändå gisslat oss det senaste seklet är de otaliga krig som krävt tiotals miljoner dödsoffer i stupade och civila. Men vi tror att de krishanteringsinstrument som vi har i EU och FN kan ge oss en bättre och skönare värld. Utan att överdriva kan vi konstatera att livskvaliteten på många områden blivit bättre. Också i Afrika och Asien ser vi exempel på länder som fått en högre levnadsstandard och ett bättre liv.
Det stämmer att ”Framgång föder hopp” som bland annat den kända släkten Ross i Skottland har som sitt motto. Framgång föder hopp och sporrar människor till nya tekniska innovationer och till att arbeta för fred och trygghet i världen.
Vi behöver vara optimistiska. Vi behöver se att svårigheter är till för att övervinnas. Vi behöver lyfta upp mänsklig kompetens. Historien visar oss att människans gissel ofta är en övertro på sig själv. Statsmäns och politiska ledares dröm om det perfekta tusenårsriket och den perfekta människan dyker upp med jämna mellanrum i historien. Gång på gång har våra drömmar gäckats och vi har inte ännu kunnat skapa en ny och skön värld. Det finns en stark dualism i den mänskliga karaktären. Vi är både mycket kunniga och innovativa men samtidigt mycket bristfälliga och svaga.
Denna insikt som vi ofta lär oss den hårda vägen hjälper oss att söka utomstående hjälp. Tidigare sade man ofta ”Om Gud vill och vi får leva.” Vi klarar mycket men vi behöver hjälp. Vi skall tro på morgondagen och att det finns en framtid och ett hopp. Vi har inte ännu fått tillvarons alla pusselbitar att falla på plats. Vi behöver räkna med att Gud ser mer och vet mer än oss. Människan är en intelligent varelse, men inte alltid vis. På väggen i festsalen i Svenska Folkskolans Vänners hus G18 i Helsingfors står det: ”Jumalan pelko on viisauden alku” (Gudsfruktan är vishetens begynnelse). Vi behöver både vishet ovanifrån och mycket av Guds kärlek och förlåtelse för att övervinna det som har brustit i våra liv. Att frukta Gud är inte att vara rädd för honom. Det handlar mera om att visa respekt för den Allsmäktige som håller hela världen i sin hand. Vi får be att han leder och hjälper oss att skapa en bättre och skönare värld. Han ger oss hopp för evigheten.
Den första påskens budskap om att Kristus är uppstånden förkunnades i en värld och ett samhälle där mänskorna drömde om en bättre värld, men där förtryck, våld och slaveri härjade. Påsken gav de första lärjungarna mod att förkunna det budskap som mer än alla tekniska revolutioner förändrat vår värld. Kristus ger oss vilja att kämpa för en bättre värld och ger oss hopp om ett evigt liv. Att Kristus är uppstånden är också idag den segerfanfar som vår splittrade värld behöver. Det ger oss både framtidstro och evighetsperspektiv.
En glad och välsignad påsk!
BENGT LASSUS, kyrkoherde, våren 2011