Vetenskap och vetskap om Gud

”Hur motiverar du som professionell vetenskapsidkare din tro på Gud?” Så lyder frågan, som jag i all korthet skall försöka besvara i det följande. Man stöter ju rätt så ofta på det nästan allmänt vedertagna påståendet att en vetenskaplig världsåskådning i ingen händelse kan vara förenlig med en tro på en kristen Gud – en slutsats, som jag inte kan hålla med om. Snarare upplever jag nämligen att den moderna vetenskapen hjälper oss att se Guds storhet. Här kan det också vara på sin plats att hålla i minnet att många av vetenskapshistoriens stora namn, såsom Galilei, Kepler, Newton och Maxwell, faktiskt även de var troende och upplevde just detta. Likaså finns det gott om troende toppforskare än idag, till exempel Nobelpristagaren i fysik William D. Phillips, för att nu nämna någon. Själv har jag under en hittills tio år lång vistelse i England haft förmånen att lyssna till och diskutera med ett antal kristna professorer och akademiker vid Oxford University, såsom apologeterna John Lennox och Alister McGrath, och kunnat konstatera att deras tro vilar på goda grunder.
På ett rent intellektuellt och vetenskapligt plan gör jag personligen bedömningen att indicierna talar sitt tydliga språk om Guds existens. Ett märkligt faktum, värt att lyfta fram i detta sammanhang, är att ett antal fundamentala naturkonstanter i vårt universum ”råkar” ha sådana värden, som möjliggör ett stabilt universum och därmed liv. Inte nog med detta – dessa naturkonstanter verkar ha finjusterats med minutiös precision, så att en försvinnande liten perturbation i vilken som helst av dem skulle omöjliggöra vårt universum. Inom kosmologin brukar det faktum att ett observerbart universum måste ha denna grad av finjustering benämnas den antropiska principen. Ateister hypotetiserar ofta att det kan tänkas existera ett närmast oändligt antal parallella universum och att vårt eget kanske bara av en slump råkar vara det i mängden, där liv är möjligt. Men kan man inte närmast likna dessa spekulationer vid att klamra sig fast vid det sista halmstrået?
 
Sedan kan man självfallet peka på spår av Guds hand i skapelsens storhet och inte minst i den sinnrikt konstruerade människokroppen. Här bör man förvisso genast inflika att det naturligtvis finns en vetenskaplig teori för hur primitiva arter har utvecklats till mera avancerade. Jag är inte evolutionsbiolog och tar inte ställning till hurudana processer Skaparen kan tänkas ha använt sig av, men i mitt tycke krävs det en hel del blind ”tro” på vetenskapen för att man skall kunna omfatta att döda molekyler har gett upphov till levande organismer och att dessa sedan, helt utan inblandning av någon gudomlig hand, har utvecklats till komplexa livsformer med sinnrikt konstruerade organ och funktioner. Visst kan det tyckas finnas imperfektioner i skapelsen och visst finns det fruktansvärt mycket ondska och lidande i vår värld, men Bibeln lär också att vi lever i en fallen värld, där människan själv genom sin fria vilja har åstadkommit mycket av detta.
Att många historiska belägg talar för de nyatestamentliga evangeliernas tillförlitlighet är någonting, som jag också ofta har reflekterat över. Jag har dessutom svårt att tänka mig att urkyrkan skulle ha vuxit på det sätt, som den gjorde, under en tid av förföljelse och umbäranden, och att många av Jesu tidigaste efterföljare gladeligen skulle ha gått döden till mötes för sin tros skull, om allt hade varit baserat på lögn och fiktion. Indicier och belägg i all ära, men på ett mera praktiskt plan upplever jag att man faktiskt helt i praktiken kan observera hur Gud verkar i människors liv och dra sina egna slutsatser därav. Man behöver bara gå på Förbön och tack i Munkshöjden en tisdag kväll för att inse att vi har en mäktig Gud, som hör bön och verkar än idag. Jag tror inte att det hör till Guds natur att på begäran låta sig bevisas i vetenskapligt kontrollerade laboratorieexperiment. Där man förtröstar på Honom, tycks Han däremot verka i det tysta, oftast utan att göra något större väsen om sig. För att göra det hela ännu mera personligt kan vi alla i våra liv förtrösta på Gud och rent empiriskt se vart det bär. Jag har personligen inte levt något vidare bra liv, jag har inte ärat Gud med mitt liv och jag har sannerligen inte alltid levt som en god kristen, men ändå har också jag med mina fel och brister och min ringa tro fått uppleva hur Gud både har välsignat mig och lett mig genom olika problem och svårigheter i livets olika skeden. JOHNNY-STEFAN LÖNNROTH Oxfordshire, England Johnny Lönnroth är teknologie doktor från Tekniska högskolan och BSc Economics and Finance från University of London.  Han har i tio års tid jobbat inom EU:s forskningsprogram för fusionsenergi vid Joint European Torus i England.

Taggar:

admin

This information box about the author only appears if the author has biographical information. Otherwise there is not author box shown. Follow YOOtheme on Twitter or read the blog.