Kris leder till förnyelse

Enligt kyrkans forskningsrapport (2008–11) hör knappt 77 % till den lutherska kyrkan i vårt land. För 30 år sedan hörde 92 % till kyr- kan. Dessutom har 26 % av medlemmarna de senaste åren funderat på att lämna kyrkan. År 2011 döptes 78 % av de nyfödda barnen. Fyra år tidigare var siffran 84 %. Det är oroande för kyrkans ledning och oss anställda att medlemsantalet går ned, men det mest alarmerande är ändå förändringen i det som man tror på. Det här märks speciellt bland unga i åldern 15–29 år, det vill säga den grupp som potentiellt är kyrkans framtid. För mera detaljerade uppgifter se Mikael Nyströms artikel ”Utmanad kyrka” på sidan fyra i denna tidning.
För ett par veckor sedan diskuterade de förtroendevalda, de ledande tjänstemännen och kyrkoherdarna i Helsingfors kyrkans kris. Medlemsantalet i Helsingfors ligger strax under 60 %, vilket betyder att 4 av 10 personer inte hör till kyrkan. Fullmäktiges tidigare ordförande, sanitetsgeneralmajoren i reserven Timo Sahi, konstaterade att det inte finns någon samfällighet i hela norra Europa som har så stora resurser som Helsingfors kyrkliga samfällighet. Men medlemsutvecklingen går brant nedåt. Vad beror det på? Jag anser att vi inte får nöja oss med att konstatera att folks inställning har ändrat. Vad skall vi göra i denna situation?
Pastor Teemu Laajasalo, nybliven kyrkoherde i Kallion seurakunta i Helsingfors, konstaterade vid samma krismöte att kyrkan på 30 år har förlorat 15 % av sina medlemmar. Antalet anställda har under samma tid mer än fördubblats från 10 000 till 21 000! Man behöver inte vara någon krutuppfinnare för att förstå att det är något i arbetet som inte fungerar. Kyrkoherde Laajasalo konstaterade träffande att det inte blir plats för några medlemsinsatser i en kyrka med så många anställda. Folket tycker att de anställda får sköta församlingsarbetet. De är så många att de inte behöver några medhjälpare! Dessutom är balansen mellan den inåtriktade och utåtriktade verksamheten snedvriden. Av den inåtriktade verksamheten går 80–90 % av arbetsinsatsen till att ta hand om de färdigt ”friska och rättfärdiga”, för att använda Jesu eget uttryck. Många anställda ryggar för utmaningen att träna medlemmarna till ett aktivt medansvar i evangelisation, gudstjänster och diakoni där behoven att hjälpa ensamma, utslagna, sjuka och fattiga är skriande. Nu måste församlingarnas vision och verksamhet förnyas och bli mera utåtriktad. Kyrkans adelsmärke är en utåtriktad verksamhet.
Jag tror att kyrkans andliga och ekonomiska kris kan leda till en verklig förnyelse. Vi be- höver mindre fastigheter och färre men mera motiverade an- ställda som har Guds Ord som rättesnöre. Anställda som till- sammans med sina församlings- medlemmar skapar en modig och utåtriktad församling. Då skulle Nya Testamentets tanke med oss kristna förverkligas: vi är medlemmar i Kristi kropp.
Nu behövs förnyelse. Församlingen skall enligt Martin Luther leva i ständig reformation! Inte som nu i en allt mera cementerad stagnation. Jag önskar er en välsignad och fin sommar! Låt oss be om förnyelse i vår församling! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, våren 2013