Faddrarna förde mig till kyrkan

Min mamma bar mig till dopet på sin 25-årsdag i farföräldrarnas gård och jag fick farfars namn i repris. I samma veva blev jag namne med Jesu lärjunge som med något bristfällig bibelläsning har fått tilläggsnamnet Tvivlaren. Men jag tvivlar inte på mitt dop, jag har bland annat faddrar som kan övertyga mig om att jag har blivit döpt i den Treeniges namn med rent vatten som Jesus själv i Skriften och den allmänneliga kyrkans tradition föreskriver. Som ett slags dopuppgift tog båda mina faddrar mig nån gång till kyrkan när jag var under skolåldern. En familjehistoria som berättats åt mig gör gällande att en gång när jag sov över hos min moster som var också min gudmor, hade jag bara gummistövlar med mig så det blev en kyrkfärd med gummistövlar. Vid nattvardsbordet fick jag ta emot Jesu välsignelse trots stövlarna.
Från skolåldern har jag redan egna minnesbilder. Jag minns prostinnan, kyrkoherdens trygga hustru, som var min lågstadielärare i två år på mellanklasserna. Hon lärde mig att be. Jag började be aftonbön. Jag fantiserade i min aftonbön hur änglarna lade sina beskyddande vingar ovanför min säng. Senare har jag lärt mig att änglarna inte alls har vingar men att Jesus har vingar och vill samla till sig Guds barn (Matt. 23:37)
Redan tidigare hade jag fått en skolpsalmbok med mjuka grå pärmar så att den aldrig i världen skulle ha ett lockande utseende! Men under skriftskolan lärde jag mig älska psalmbokens andliga skatt och musikaliska pärlor. Jag fascinerades av kyrkans musik och liturgi. I samband med konfirmationshögmässan glömde jag ändå min redan slitna skolpsalmbok i kyrkan. Följande söndag for jag till kyrkan för att hämta den och sedan satt jag fast där söndag efter söndag, en Jesu lärjunge.
I stor tacksamhet vill jag ge något av det jag fått vidare till mina egna barn. Jag har burit dem alla till dopet, jag ber tillsammans med dem och vi sjunger. Och jag måste till kyrkan så gott som varje söndag även 17 år efter konfirmationen. Jag måste eftersom tron på Jesus är färskvara och den andas i psalmerna, gemensamma böner, predikan och framför allt i nattvarden: ”Kom du med mig, min Herre Jesus – – kom och följ varje steg på vägen, att jag vandrar trygg i frid. Utan dig kan jag inte leva, stanna hos mig i all min tid.” Psalm 511 TUOMAS ANTTILA högstadielärare