Det bästa, tyngsta och mest befriande jag äger

Så länge jag kan minnas har min tro på Gud funnits där. Jag kan väl säga att jag fått någon slags kristen uppfostran under min barndom. Kanske en av de största orsakerna jag har fått bibehålla min tro har varit på grund av min nyfikenhet och vetgirighet som jag likväl som min tro har haft så lång tid jag kan minnas. Jag minns t.ex hur jag läste religionsböckerna på lågstadiet hemma och visste allt vad som skulle hända före vår lärare hann berätta om dem. Barnens bibel läste jag flera gånger som åttaåring och jag minns hur jag brukade ”undervisa” några av mina kompisar under eftistiden.

Kanske var det på trean i lågstadiet som en gideonit som kom på besök och gav ett gratis litet nya Testamente. Jag blev mäkta förvånad över att få en bok gratis och började ganska snabbt lusläsa den. Först förstod jag inte varför det fanns fyra evangelier och tänkte att det är ju onödigt att det finns samma historia fyra gånger i en bok; fast de hade lite nyansskillnader. I Nya Testamentet fanns det en aftonbön som Luther hade skrivit, den lärde jag mig utantill, samt de tio budorden. Jag minns hur jag citerade från dem när någon av ”tuffisarna” på skolgården gjorde orätt, t.ex när någon  svor sade jag ungefär att ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig”, varvid skolkamraterna hånskrattade åt det konstiga språk som jag citerade.

Min barnatro varade ända tills skriftskolan som jag gick 2006, där jag fick undervisning. Jag kom till skriftskolan med den insikten att ”jag vet ju allt om det här med Gud så jag behöver säkert ingen undervisning”, jag hade ju studerat allting själv! Jag hade fel.

Undervisningen gav sin frukt, jag brukade ifrågasätta våra präster och talade mycket med dem. Jag märkte steg för steg att min tro var baserat på en visshet om att ingenting kan ju existera eller ha någon mening om Gud inte finns. Så jag var bergfast på att Gud var där och naturen tyckte jag talade sitt tydliga språk för mig om Hans existens. Men det fanns en sak som fattades, jag hade missat den viktigaste poängen med allt som stod i Nya Testamentet, om det nya förbundet, om det otroliga Gud har gjort, att Han har vandrat här på jorden som Jesus Kristus. Hur kunde jag missa det? 

Så jag fick möta Jesus, tillsammans med troende i församlingen. Jag är fortfarande lika vetgirig, och just nu vill jag lära känna honom, och det har jag fått göra steg för steg med de bästa bröderna och systrarna jag har i Kristus och i min församling. Jag får ständigt bli påmind om det otroliga hur Jesus förändrar människor konkret, vittnesbörd om helande, fysiskt och psykiskt. Den levande tron på Jesus är det bästa, tyngsta och mest befriande jag äger som ingen och inget kan ta ifrån mig, därför tror jag.