Författar Arkiv

admin

This information box about the author only appears if the author has biographical information. Otherwise there is not author box shown. Follow YOOtheme on Twitter or read the blog.

Olika stadier av tro

Om jag hade fått frågan ”Varför tror du?” när jag var sju år, så hade jag nog inte haft något vettigt svar. Den frågan skulle ha känts lika dum som frågan ”Varför äter du?”. Min tro var självklar och naturlig. Jag  trodde för att jag fanns, och för att alla viktiga personer i mitt liv gjorde det. Om någon hade ställt mig frågan ”Varför tror du?” när jag var femton skulle jag haft lite mer att komma med. Jag skulle ha svarat att Jesus är den bästa vän jag har och att jag inte kommer till himlen utan att tro på honom. Jag sa ett ärligt ”ja” till Jesus när jag blev konfirmerad, men så här i efterhand kan man nog påstå att det var en rätt skev bild av Gud jag bejakade. När jag själv ställde mig frågan ”Varför tror du?” i tjugoårsåldern kom jag inte längre undan så lätt. Jag hade så många frågor som jag ville få svar på. Jag ville veta vem Gud verkligen var och vem jag själv var. Jag ville också ta reda på vad som var tillräckligt starkt för att hålla i den tro som jag vuxit in i som barn och tonåring. Jag  läste Bibeln. Jag slukade all andlig litteratur som jag kom över. Jag studerade allmän teologi på universitetet. Jag åkte på konferenser, deltog i bönegrupper, besökte fängelser, hjälpte hemlösa och alkisar på gatan. Jag gick på alla möjliga olika kristna möten. Jag ville ta reda på hur karismatikerna tänkte, hur pingstvännerna, de konservativa, liberalteologerna och anglikanerna tänkte o.s.v. o.s.v. o.s.v… Under den här tiden upplevde jag en väldigt stark kallelse av Gud. Jag blev andedöpt. Jag blev medveten om mina andliga gåvor. Jag blev helad. Jag fick erfara att jag var villkorslöst älskad av honom och att jag hade en uppgift i hans plan. Det kändes oerhört stort, och jag blev helt upp över öronen förälskad i Jesus. Jag sa ett medvetet nej till att följa mina egna ambitioner, och ett helhjärtat ja till att följa den plan Gud har för mig. Idag har jag följt och tjänat Jesus i tio år. Jag njuter allt mer av känslan av att vara villkorslöst älskad och känner en sån frihet över att inte längre behöva vara slav i den här världen, utan ha privilegiet att leva fullt ut i ett andligt rike. Jesus är fortsättningsvis min stora idol och jag har insett att det inte finns någon annan religion, ideologi, rörelse eller något politiskt parti som är mer kapabelt att förvandla världen än Jesus och hans rike. Jag har sett Jesus göra under, bota sjukdomar och förändra människors liv på djupet – och jag längtar efter att se Guds församling uppnå sitt fulla potiential och förändra den här världen! EVA GÄDDA, copywriter
Läs mer

Och Ljuset lyser i mörkret!

I mörka tider är det inte lätt att se ljust på tillvaron. Alltid finns det något man kan klaga på och kritisera. Också om det finns ljuspunkter i tillvaron ser man bara de mörka sidorna. Aldrig är man riktigt glad.
En negativ inställning påverkar också stämningen på arbetsplatsen och bland våra närmaste. Speciellt nu när det är dåliga tider, folk blir uppsagda och har det svårt, är det inte lätt att se ljust på tillvaron. För ett antal år sen gick jag igenom en svår och mörk period när både min far och en nära vän gick bort med några månaders mellanrum. Samtidigt gick jag igenom en kris i mitt arbete. Hur klarade jag mig? Hur kom jag vidare? Det som en bekant då sade till mig var till stor hjälp: ”Tänd ett ljus och förbanna inte mörkret!” Aposteln Johannes skriver: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Joh.1:5). Det ljus som min vän och Johannes talar om är Jesus Kristus. Han kan lysa upp vårt mörker.
Så här på hösten behöver vi mycket ljus. Förutom att det är den mörkaste tiden på året är dessutom vårt samhälle inne i en svår kris. Vi får vara med och tända ljus i mörkret. Det kan vi göra genom att möta de ensamma och dem som lever i ångest genom att uppmuntra varandra och komma ihåg det som vi kan vara tacksamma för. Ett uppmuntrande ord och en vänlig handling ger hopp och ljus i mörkret.
Tänd ditt adventsljus och se hur mörkret viker. Adventsljusen påminner oss om profeten Jesaja som försäkrar att ”det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.”
Det ljus som Jesaja profeterade om är Jesus Kristus. Ett annat ofta citerat ord är Jesu ord: ”Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” (Joh 12:36). Att bli ett ljusets barn är en process som inte går i en handvändning. Men låt oss denna adventstid sprida Guds ljus, tända ljus för varandra och uppmuntra och inspirera varandra till att bli ljusets barn. När vi tänder advents- och julljusen vet vi att Gud är med oss. Han sände oss Jesus, konungen som nu i advent betvingar mörkrets makt och barnet i krubben, som också i år ger oss ljus, hopp, tröst och frälsning.
Jag önskar Dig och Din familj en välsignad och ljus advents- och jultid! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, Vintern 2013
Läs mer

Start för månadslunch med andakt

Månadslunch med andakt ordnas i Hagasalen (Vespervägen 12 A) under våren 2014. Vi börjar med lunch klockan 13.00 och avslutar med andakt när vi ätit färdigt. Pris för lunchen är 5 €. Anmäl dig senast på måndag samma vecka till Bodil Sandell, tel. 09 2340 7227 eller 050 3803 925. Datumen för månadsluncherna är: on 29.1 on 26.2 on 9.4 Varmt välkommen!
Läs mer

Barnfamiljernas julfest 27.11 kl. 17

Välkommen på en rolig stund för alla familjer i församlingen och samtidigt terminsavslutning för musikleken onsdagen den 27.11. Ta med hela familjen och kom in i julstämningen genom att dansa, sjunga och släppa loss. Barnen får gärna klä ut sig till något djur och hälsa på Jesus i stallet. Vi bjuder på något gott efter det korta programmet som börjar kl 17. Adress: Vespervägen 12 A, 3 vån.
Läs mer

Två Bibel-eftermiddagar kvar!

Under hösten 2013 finns det fortfarande möjlighet att besöka en bibel-eftermiddag i Hagasalen (Vespervägen 12 A). Träffarna ordnas torsdagarna 31.10 och 28.11 kl. 13.30. Stig-Olof Fernström undervisar. Dessutom dricker vi kaffe, ber, sjunger och handarbetar med egna handarbeten. Missa inte gedigen undervisning och fin samvaro!
Läs mer

Julbuffé & De Vackraste Julsångerna

En julbuffé med De Vackraste Julsångerna ordnas på Kuntokallio tisdagen den 3.12.2013. Vi börjar kl. 12.30 med musik och andakt i kapellet. Efter andakten serveras julbuffén i matsalen. Adressen är Kuntokalliovägen 6. Bäst kommer man till Kuntokallio med buss nr 93K som startar från Östra Centrum kl 11.57 från plattform 10. Vi är klara så att man hinner tillbaka med buss 93K som startar 15.36 och är i Östra Centrum 15.57. Anmälan senast 18.11 till Petrus församlings kansli, tel. 09- 2340 7100, vardagar 9-13. Buffén kostar 20 € och betalas på plats. Varmt välkomna!  
Läs mer

Lukascentret heter nu Petruscentret

I och med sammanslagningen mellan Markus- och Lukas församling till Petrus församling har namnen på några gemensamma lokaler nu uppdaterats. Namn som tidigare började med antingen Markus eller Lukas börjar nu med namnet Petrus. Det handlar om tre lokaler som byter namn. Lukascentret i Haga på Vespervägen 12 A kommer hädanefter att kallas Petruscentret. Också rummet i Malms kyrka och rummet i Månsas kyrka som tidigare kallats Markusrummet kommer från och med nu att kallas Petrusrummet. Det var Petrus församlingsråd som beslöt om namnändringarna under sitt möte i Petruscentret 5.9.2013.
Läs mer

Tron är logisk, Gud är god

Varför tror jag? En mycket relevant fråga! Det är trots allt min tro som mer än något annat har inflytande över hur jag lever mitt liv, så man kan med all rätt förvänta sig att jag har ett bra svar. Jag tror att det är hälsosamt för var och en att ställa sig denna fråga, eller om man inte tror, fråga sig varför man inte gör det. Jag upplever att det i den västerländska kontext som vi lever i finns en inbyggd skepsis mot tanken på en personlig Gud. Tron på Jesus som personlig frälsare, och framförallt tanken på att det skulle finnas en auktoritet som har inflytande över ens liv är provocerande för många.
När jag reflekterar över min tro finns det utan tvekan en intellektuell dimension som är väldigt viktig för mig. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle tro på en Gud vars existens framstår som en logisk omöjlighet. Men jag upplever det mycket stimulerande att emellanåt lyssna till filosofer som argumenterar för och emot Guds existens: det är i linje med min analytiska läggning och det gör det också lättare för mig att förstå varför folk tror och varför de inte gör det. Tron är ändå mer för mig än ett teoretiskt antagande. Bibeln talar om ett liv i gemenskap med Gud. På samma sätt som en mänsklig relation är rätt fattig utan växelverkan mellan de berörda parterna skulle min tro vara fattig om den byggde enbart på ett intellektuellt antagande. Jag tror framförallt för att jag har sett att ett liv tillsammans med Gud är bättre än ett liv utan Gud.
Jag har märkt att när jag lägger en dag i Guds hand redan från morgonen blir det en bättre dag än när jag försöker leva en dag i tron att jag klarar mig själv. Jag märker att jag är en fridfullare och mera harmonisk medmänniska om jag lever livet tillsammans med Gud än om jag försöker kämpa framåt på egen hand. Man kan alltså säga att jag tror dels för att det framstår som det mest logiska alternativet och dels för att jag har märkt att Gud är god, trofast, tillfredsställande och hjälpande. En fråga som jag ofta ställer mig är om jag tror på Gud för den Han är eller om jag tror på Gud för allt det Han ger mig. Det är på samma sätt som med alla andra relationer. Om jag är vän med någon mest för att det ger mig fördelar kommer den relationen aldrig att vara så innerlig som om jag var vän med någon mest för att han är den han är. Jag hoppas och ber att min relation till Gud är grundad på den Han är mera än på det Han ger mig. Jag hoppas också att min tro gör mig beredd att följa Jesus oberoende av vad det kostar mig.
MATIAS SNICKARS, studerar automations- och systemteknik samt arbetar som ungdomsledare i Petrus församling
 
Läs mer

Ständigt nya upptäckter

Om jag ska förklara min kristna tro och varför jag tror, så kan jag göra det på många olika sätt. Jag kan hänvisa till Bibeln, hur den talat till mig och övertygat mig, eller så kan jag hänvisa till alla möjliga logiska, filosofiska, intellektuella och psykologiska motiv för varför en kristen tro för mig framstår som den mest trovärdiga och plausibla livshållningen av alla till budsstående alternativ av världsbilder. Inte att förglömma alla kristna som genom åren gjort ett djupt och outplånligt intryck på mig och som skapat en längtan efter något mer i livet. En viktig orsak för mig att vara kristen är att kristendomen är en så rik och mångfacetterad tradition och att man kan närma sig den från väldigt olika perspektiv och att den stimulerar mig så starkt på en intellektuell nivå. För mig är kristendomen förutom en hjärtats djupa förtröstan och tilllit till Gud och Jesus, även en oerhört stimulerande tanketradition. Jag skulle vilja veta allt och läsa allt som skrivits om kristen tro under tvåtusen år, men det är en omöjlighet. Det är både glädjande och frustrerande att källan är så bottenlös och att den aldrig kan sina.
En följd av denna insikt är för mig att jag måste försöka vara mycket ödmjuk i mina ställningstaganden i olika trosfrågor. Som yngre kunde jag vara mera självsäker oberoende vad jag trodde, men med åren blir världen och också den kristna världen allt vidare och större på något sätt. Jag har glidit in och ut ur kristen tro flera gånger under min vandring. Jag har också glidit både hit och dit inom det kristna paradigmet. Det märkvärdiga och ibland ganska frustrerande (kanske mera för andra än för mig) är att detta sökande inte verkar ta slut. Jag har därför börja se min efterhängsna ”personlighetsstörning” som någon sorts märkligt kall och uppgift från Gud. Jag försöker trösta mig med kyrkofader Augustinus ord: ”Sök Gud, och när du funnit Gud, fortsätt att söka Honom!”.
En för mig viktig insikt är betydelsen av att binda upp mig själv till ett regelbundet andaktsliv. Hur det andaktslivet ser ut tror jag att varje kristen själv måste avgöra. Det fungerar inte i längden om det inte är rotat i den egna personligheten. Det är andaktslivet som håller tron vid liv. En annan sak som håller tron vid liv är att man på ett sätt som känns naturlig för en själv bidrar till församlingslivet med en egen insats, exempelvis som ledare för en diskussionsgrupp.
För mig är också gudstjänsten och mässan central. Först i mogen ålder upptäckte jag till min egen förvåning att den lutherska gudstjänsten känns betydelsefull, djupt meningsfull och helig för mig.
TOMAS VON MARTENS, vikarierande redaktionssekreterare och redaktör vid Kyrkpressen
page7image74928
Läs mer

Vad händer i Petrus församling?

Ibland frågar folk: ”Hur går det egentligen för församlingen när det är så många som skriver ut sig?” Ja, hur är det – har vår församling och vår kyrka en framtid?
Det händer positiva saker i Petrus församling, inte minst på ungdomsfronten. Det är sex år sedan jag senast var på konfirmandläger så i år såg jag verkligen fram emot lägret på Lekholmen. Jag var överraskad och glad över att så många hjälpledare var med. Flera av dem blev konfirmerade för några år sedan. Hur kommer det sig att de ännu vill vara med? Jag kunde konstatera att de har en mogen personlig tro och de samtalade mycket med konfirmanderna. På lägret fanns flere lovsångsband som skötte musiken och ledde sångerna.
Jag tror att församlingen är inne på rätt spår när vi hjälper barn och ungdomar att ta sin tro på allvar och stöda dem att växa i tron. Jag tror att den unga generationen kommer att förnya vår församling. Därför uppmanar jag er att be mycket för våra barn och ungdomar och deras familjer och ledare. Församlingen har alltid en framtid om den håller fast vid tron och är öppen för Guds ledning i den förnyelse som behövs.
Församlingens förvandling märks också i det ökade antalet frivilliga. Flera personer har kommit fram till mig och sagt: ”Jag skulle vilja ha en uppgift i församlingen”. De anställda behövs men medlemmarna är minst lika viktiga. De visar vad församlingen är och vad den står för. Församlingens rikedom är inte i fastigheter och byråkrati utan människorna. Förbönskvällarna i Munkshöjdens kyrka varannan tisdag kväll är också en källa till glädje och inspiration. Det var i januari 1973 som kvällarna startade. Många har under årens lopp fått se att Gud har gripit in och förvandlat deras liv. Gud har helat sjuka och gett många en levande tro på Jesus Kristus. Gud ger ibland ”mer än vi kan be eller tänka!” som det står i Efesierbrevet. Jag ser att församlingen har en framtid! Gud överraskar oss genom att han griper in i vår vardag. Jag önskar att du skall få erfara Guds godhet och omsorg denna höst.
Välkommen med i församlingsgemenskapen och verksamheten!
Jag önskar er alla en välsignad höst! BENGT LASSUS, Kyrkoherde, hösten 2013
Läs mer