Att tro är mitt enda hopp

”Jag tror, därför förundrar jag mig inför tillvaron.” Ju mer jag upplever livets innersida desto mer hemlighetsfull och fascinerande blir Gud, ty Han är grunden för allt som är till. Gud kommer till oss från en utlovad framtid med hopp och frälsning (Rom 15:13). ”Jag tror, därför hör jag.” Tron kommer av ordets hörande (Rom 10:17). Bibeln är Guds tilltal till oss på ett mänskligt språk och Hans indirekta uppenbarelse av sig själv för oss. Gud älskar världen och gav oss sin Son. När jag öppnar mig för Honom och erkänner vem jag är, får jag höra förlåtelsens ord i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Genom att höra evangelium och avlösningen vederkvicks samvetet och fattar tröst. ”Jag tror, därför talar jag” (2 Kor 4:13). Jag talar inte om mig själv utan om Gud och Hans befriande sanning: Den ursprungliga enheten av sanning och frihet i Gud. Den får vi inte hantera vårdlöst utan endast vila i. Att vila är att förtrösta på hans löften även i det djupaste mörkret. ”Jag tror, därför tänker jag.” Jag tror för att förstå det otroliga: Att livet har en mening och det är livet självt som gåva av Gud. Tro och reflektion kompletterar varandra till en större förståelse av hel(ig)heten: Gud som alltings ursprung och slut. ”Jag tror, därför ser jag skillnaden mellan himmel och jord.” Vi skall vara människor och inte Gud, säger Luther. Guds Ande genomsyrar både himmel och jord så att vi kan ana något av det som för oss är omöjligt att begripa. Andens frukt är att tro löftet om: ”Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr 3:13). ”Jag tror, därför har jag hopp.” Tro är att låta Kristus gå före oss i världens nödlägen och ända in i evigheten. ”Jag tror, därför handlar jag.” Tron ger kraft att handla och ta ansvar där det mänskligt sett är hopplöst. ”Jag tror, därför är jag en ny skapelse” (2 Kor 5:17). Jag är en del av de heligas gemenskap där jag varje dag får leva av syndernas förlåtelse och får kraft att växa i tron. ”Jag tror, därför lider jag”. Jag lider när jag ser bristen på kärlek och omsorg orsakad av själviskhet och otro. Jag lider när det som ska vara gemenskap utesluter de svaga. ”Jag tror, då det är mitt hopp”. Jag tror inte av egen förmåga utan den Helige Ande har kallat och upp- lyst mig att se vem Jesus är och vad han gjort för mig i sitt liv, i sin död och uppståndelse. Därför får jag varje dag ny nåd att stiga upp och möta dagens utmaningar. Att inte tro verkar omöjligt för mig. Att tro är mitt enda hopp. OLA BYFÄLT